Oväntat besök

Sent på lördagseftermiddagen ringde telefonen. Den uppringande var en före detta arbetskamrat som tillsammans med sin fru och en god vän nu satt på en restaurang i Norrköping. De hade just ätit asiatiskt och undrade om jag hade "pannan på" och om de kunde titta in. Visst, en liten stund passade bra, innan sonen och jag skulle iväg på champagneprovningen. Oh, vad roligt det var att de kom och hälsade på! Vi hade inte träffats på drygt två år så återseendet var kärt. De var på väg till Skänninge tillsammans med sin vän som var organist och som skulle ge en konsert vid invigningen av en ny orgel i kyrkan där på söndagen. Det blev en intensiv och glad pratstund. Glad blev jag också när jag på söndagskvällen lyssnade på den CD-skiva jag fick vid besöket där den gode vännen mycket skickligt framförde "orgelbearbetningar" på orgeln i Hedvig Eleonoras kyrka i Stockholm.

Champagneprovning igen!

Såå ofta brukar vi vanligtvis inte ha champagneprovning men i helgen var det dags igen! Vi blev så inspirerade vid förra provningen att vi beslöt att inte vänta så länge till nästa gång.

Sonen hade kommit från Stockholm och på lördagskvällen var det dags att efter middagen titta på uttagningen till melodifestivalen, att heja på Uggla och konstatera att unge Andreas Johnson säkert skulle gå vidare! Efter det barnen lagt sig började provningen.

Vi hade sedvanligt tre flaskor att prova. Jag hade varit ute på nätet och letat efter fina recensioner från en vinklubb och hittat en billig champagne, Tarlant Brut Zero, som höjts till skyarna. Jag hade aldrig hört talas om den men den fanns i beställningssortimentet på systembolaget. Dottern hade "bara tagit" en flaska ur hyllan på systemet som hon inte sett tidigare och det blev Leclerc Briant. Sonen hade köpt en lyxig champagne Nicolas Feuillatte Cuvee Palmes d´Or Brut 1996.

Vid redovisningen efter provningen kunde vi konstatera att den lyxiga champagnen serverats i "Glas 1" och att alla tyckte den var frisk och god men att den trots det hamnade på sista plats hos samtliga. "Glas 2" som innehöll "Tarlanten" tyckte två av oss kom på första plats medan "Glas 3" med "Leclercen", som av samtliga bedömdes som den äldsta och mest smakrika, hamnade på första plats av de två andra. Sällan har väl setts så snopna ansikten och jag tror till och med att tystnaden varade väldigt länge när vi fick reda på att "Feuillatten" var den som alla "spolat".

Efter redovisningen kom ostar fram och det blev ytterligare en upplevelse! Dottern hade köpt en "champagneost" i en ostaffär i Linköping, som i storleken var som en liten tillplattad grapefrukt. Beroende på mognadsgrad hos osten fanns en liten grop på ovansidan av den (större vid mer mogen ost) och i den hälldes lite champagne. Smakkombinationen av denna ost och champagne, framför allt "Leclercen", var något av det största jag någonsin upplevt!

Än en gång konstaterade vi att det varit en mycket lyckad provning som under nästan tre timmar!

Pärlplattetillverkning

Onsdagen och torsdagen gick i pysslandets tecken. Barnbarnen var sportlovslediga och skulle vara ett par dagar hos mormor. Och då skulle vi pyssla, det var vi överens om. Så för första gången i sitt liv gjorde mormor en pärlplatta (en anka!) och barnen gjorde fina fjärilar. Dessutom tillverkade vi massor med kylskåpsmagneter och olika små lerfigurer som vi sedan brände i ugnen. Det roligaste av allt var att en del var självlysande så Loppan sprang allt som oftast in i klädkammaren och stängde dörren om sig och njöt av titta på de spännande figurerna i mörkret därinne.
Naturligtvis måste vi frossa lite extra så Lindahls konditori fick besök och tänk att just där kan man få de största och godaste lyxsemlorna i stan. Så NU vet vi det.
Vi hann också med att läsa massor med sagor och att spela spel på datorn. Där inte mormor lyckades vinna över Gossen i Maus-skidåkning eller vinna över Loppan i memory! Men en baddare att fånga nedfallande kex i en Maus-stövel det var hon!
Si, det var ett par mycket roliga och intensiva dagar vi hade tillsammans!

Bridgeförmiddag

Strax efter halv nio i morse begav mig till tisdagsbridgen.

Flera var sjuka så därför frågade Sigrid, som brukar spela med Eva, om inte hon och jag kunde spela tillsammans. Med glädje svarade jag "ja" för Sigrid är en mycket duktig bridgespelare. Hon är 90+, alltid glad och trevlig och snabb i repliken och trots sin respektabla ålder är hon helt klar i huvudet och har ett kortminne som kan göra de flesta avundsjuka. Hon är också en mycket stilig kvinna som alltid klär sig elegant och i färgkombinationer som är perfekt genomtänkta.

Det skulle säkert bli en trevlig bridgeförmiddag.

Nu visade det sig att korten satt besynnerligt. Det var långa färger, korten satt snett och vid ett tillfälle fick en spelare endast hjärter och spader i en giv. Det var nästan svårt att låta bli att kommentera givarna.

Sigrid går fram på ett försiktigt och korrekt sätt i budgivningen och blev lite förvånad när jag på hennes "en hjärter" svarade "fyra hjärter" och alltså ville till utgång omedelbart och det med Sigrid som spelförare! Hon tänkte noggrant igenom hur hon skulle spela partiet och naturligtvis spelade hon hem det.

Efter några givar hamnade vi i en annan situation. På Sigrids "en hjärter" svarade jag "en spader" som hon avböjde med "en sang". Till hennes förskräckelse svarade jag "fyra sang". Ånyo blev hon spelförare och spelade hem partiet trots att jag inte hade en enda hjärter och hon inte en enda spader.

Vid ett tillfälle gick vi upp i fem hjärter och jag lyckades spela en storslam. Synd bara att vi inte bjudit ut högre.

När vi spelat färdigt och skulle gå hem kom Sigrid fram till mig och sa: "Det kändes ovant för mig att du bjöd så högt men det gick ju bra. Jag såg i alla fall att du tänkte ordentligt innan du la budet!"

Och då kände jag mig lite stolt!

Så kan en måndag också vara

På den tiden jag arbetade var inte måndagen speciellt rolig. Man var tvungen att gå och lägga sig tidigt på söndagskvällen för att orka upp och, åtminstone vintertid, så var det mörkt och eländigt ute. Och en lång arbetsvecka väntade... Nej, nej den tiden saknar jag inte alls.

Dagens måndag är helt annorlunda. Som t ex idag - jag sov till klockan nästan var nio - men sedan blev det bråttom. Den vanliga tidningsläsningen på dryga timmen var inte att tänka på utan det var bara att göra sig i ordning inför dagen. Varför denna brådska för en pensionär? Jo, bridge stod det på programmet.

Vid tiotiden dök bridgekamrat Barbro upp pigg och nyter efter en halvtimmes pomenad genom staden och snart satt vi bänkade framför datorn vid ett bridgeprogram. Eftersom Barbro är den kunniga av oss så var det mest jag som spelade och som sedan fick frågor om varför jag gjorde si eller så och som också fick lite tips hur jag borde ha spelat. Vi analyserade spelen tillsammans och blev glada när vi vann över datorn och något mer molokna när datorn spelade skickligare än vi.

Förmiddagen gick fort och efter lunch och välbehövligt kaffe kom "riktiga" kortleken fram. Vid köksbordet spelade vi ett antal partier som vi efteråt gick igenom noggrant och analyserade. Vi kontrollerade budgivningen och vissa partier spelade vi om för att se hur det gått om vi spelat två hjärter i stället för två sang... Det var mycket lärorikt och intressant.

Och rätt som det var så var klockan fem och vi konstaterade att vi spelat kort en hel arbetsdag!

Förlorat vad!

Under helgen slog jag vad med barnbarnet och svärsonen.

Så här var det. På lördagen bestämde de sig för att bygga ett Eiffeltorn av lego. Det lät ju spännande. "Hur högt tror du att vi kan bygga det?" undrade svärsonen och jag funderade en stund. Det fanns ju inte obegränsade mängder med legobitar och dessutom så tänkte jag att ett torn som står på fyra ben inte kan byggas såå högt.

Jag bestämde mig för att det inte kunde bli högre än skrivbordet i vardagsrummet. Och för att riktigt visa hur säker jag var på det tillade jag: "Och om ni bygger det högre än så så ska jag gå till Chokladkompaniet och köpa moussebakelser och handgjorda praliner till eftermiddagsfikat." Sedan lämnade jag Eiffeltornsbyggarna i fred och gick hem till mig.

En och halv timme senare plingar det till i min e-postlåda och där väntar ett meddelande från byggarna. Rubriken var alarmerande: "Du kan börja gå till Chokladkompaniet nu!". Med meddelandet var bifogat en bild på ett mycket vackert och välbyggt Eiffeltorn som nådde nästan en decimeter över skrivbordskanten.

Med inte alltför tunga steg gick jag till Chokladkompaniet och valde ut de läckraste bakelserna och vandrade hem och väntade på att vad-vinnarna skulle dyka upp.

Vinsten delade vi naturligtvis på!

Ibland ska man hålla tyst ...

Minisångsdags i onsdags igen!

Förutom alla barn och föräldrar var denna gång en morfar med. Han hade med sig en videokamera för att dokumentera verksamheten. Hela tiden filmade han oss från olika vinklar och olika höjdnivåer. Det märktes att han blev mer och mer imponerad av barnen och deras färdigheter och stämningen var mycket hög i gruppen.

Sången varvas alltid med dans och rörelser. Under rörelsepassen hissas barnen i luften som i "Kalle Anka på en planka", flyger som fjärilar, är sprattelgubbar, tassar som möss eller är stora snögubbar som smälter i solen och slutar som en våt fläck på golvet.

Rörelsepassen är ganska krävande, åtminstone för dem som har lite större barn. Den här gången gick allt väldigt bra så Ulla-Britt förlängde passet lite och morfadern stod och filmade medan hans ansikte lyste som en sol.

När vi var duktigt trötta och varma frågade Ulla-Britt: "Har ni fått nog nu?" Jag skulle göra mig rolig så jag sa: "Men karusellen, ska vi inte ta den?" Utan att tveka kastade hon sig över pianot och Karusellen var i full gång!!! Jag ångrade min idiotiska replik, som naturligtvis var avsedd som ett skämt, men jag var ju TVUNGEN att hänga med. Vi hoppade och danskade första versen i normaltempo medan andra versen gick i ett rasande tempo. Jag lyckades genomföra hela Karusellen och sjönk sedan ner på min kudde totalt utmattad tillsammans med de andra flåsande föräldrarna. En mamma stönade högt: "Ska det vara på det här viset måste vi ha TVÅ kaffepauser!"

Under den välbehövliga fikapausen kom Ulla-Britt fram till mig och sa lite tyst: "Det är alltid så roligt att se när någon föreslår en sådan där sak som du gjorde nyss - man ser att alla är trötta och inte orkar eller vill mer. Det syns tydligt på dem att de tycker att 'hon borde hålla tyst'. Och så tvingas man, av trycket, att fortsätta i alla fall men när det väl är genomfört så blir alla så jätteglada över att de trots allt orkade."

Så böjde hon sig lite närmare och frågade: "Men du måste gå på gymnastik som orkar hålla igång på det här sättet?"

Gissa om jag kommer att leva länge på det!!!

Viktigt fel!

Det blev fel måndags beträffande "Affes" vikt. Han har ökat till 6,04 kg och inte 6,4 kg som jag uppgav.
Månne felet var en undermedveten förhoppning hos mig - för innan han begav sig till BVC för vägning och mätning sa jag till hans far "Jag är säker på att han väger 6,5 kg, så tung som han är!"
Men han har alltså ytterligare ett halvkilo att öka ...

Så blev dagen

Bridgespel, snöslaskpromenad och köttgrytetillverkning!

Måndag

Åter igen en dag på Auktionsverket!

Det är mycket intressant att titta på alla saker som säljs - det är sannerligen en blandad kompott det bjuds på.

Något som genomgående håller låg kvalitet är tavlorna. Det är nästan uteslutande Hötorgskonst och amatörmåleri. Men det finns ganska mycket trevligt glas och så kan jag konstatera att kopparsaker säljs mycket billigt. Något som glädjer mig är att broderade lakan och örngott samt handvävda dukar blir relativt dyra. "Förspilld kvinnokraft", som det kallades på 1960-talet, verkar uppskattas nu.

På vägen till Auktionsverket ringde sonen och jag fick rapport om att "Affe" varit på BVC och nu väger 6,4 kg och är 59 cm lång. Trevlig rapport!

Bussresan

När jag i fredags åkte till Årsta tog jag bussen från Norrköping till Klarabergsviadukten. Det brukar vara ganska gott om plats i bussarna med den här gången fick jag nästan gå längst bak innan jag fann en tom plats. I Norrköping klev det på en äldre herre som också fick leta sig en plats långt bak i bussen och vi hamnade så bredvid varandra.

Jag är ju inte den som är tyst så länge och det visade sig att den här mannen också var synnerligen pratglad. Ganska snart kom vi underfund med att båda två var intresserade av bridge. Han hade spelat sedan början av 1970-talet och var sedan länge medlem i en klubb där han spelar varje torsdagseftermiddag.

Under hela resan diskuterade vi budgivning, olika spelproblem och roliga givar vi haft och hade det mycket trevligt. Vi bytte telefonnummer och mannen lovade att höra av sig och försöka ordna så att min vän Barbro och jag kan börja spela i hans klubb!

Barbro och jag har pratat under nästan ett år att försöka gå med i någon klubb och spela ytterligare en dag i veckan - nu får vi ser hur det blir med den saken!

Härlig fredag också

Jag skrev i min förra rubrik "härliga onsdagar" - men det finns minsann härliga fredagar också!

I fredags var det en sådan dag för då åkte jag till Årsta för att hälsa på det yngsta barnbarnet "Affe", två månader. Jag hade inte träffat honom på en månad och såg naturligtvis mycket fram emot att få vara tillsammans med honom igen. Av bilderna jag fått har framkommit att han vuxit ordentligt och att han han nästan alltid ser väldigt nöjd och belåten ut.

När jag kom till Årsta var gossen och hans mor och mötte mig vid Årstabergs pendeltågstation. "Affe" sov så gott i vagnen och gjorde så tills vi kom hem. Att han vuxit märkte jag när jag skulle lyfta honom ur vagnen. Den lilla femkilosgossen kändes som vägde han numera upp emot sju kilo, men riktigt så stor hade han inte blivit.

Han var så nöjd och belåten och viftade ivrigt i sina försök att fånga muminfigurerna i babygymmet på vardagsrumsgolvet. Men fråga var om han inte ändå var mer nöjd när han låg på skötunderlägget i badrummet och spejade in tvättkorgens mönster och de färgglada badlakanen och handdukarna som hängde där.

Som farmor kunde jag inte annat än skratta när jag märkte hans stora nyfikenhet och hans försök att vrida och vända på huvudet för att titta på allting i omgivningen. Hans far var precis lika nyfiken som liten!

På eftermiddagen tog "Affe", hans far och jag en ordentlig promenad runt Årsta. Vi gick utmed vattnet mot Gullmarsplan och där var det kuperat och halt. Jag insisterade på att få dra barnvagnen - för att jag inte skulle trilla och få lårbensbrott - och njöt i fulla drag av att gå i den kyliga o halvmulna vinterdagen. Gossen sov hela vägen och var så rosig om kinderna när vi kom hem.

Bör ett litet barn vara inomhus och vila efter en sådan promenad? Icke "Affe"! Han tog med sina föräldrar och sin farmor på en kinesisk restaurang och skötte sig ypperligt under tiden vi vuxna åt. Vi konstaterade att det är skönt med rökförbud på restauranger numera - ett sådant här besök hade nästan varit omöjligt annars.

Farmor sov tungt hela natten så hon förmodar att "Affe" gjorde likaså för han hördes då inte in till farmor ...

Det var ett mycket trevligt besök i Årsta och när jag åkte hem på lördagen kom vi överens om att jag i samband med ett besök i Bro ska hälsa på i Årsta i början av mars. Så det blir bara tre veckor tills vi ses igen, "Affe" och jag!

Härliga onsdagar

Visst är onsdag en härlig dag! Åtminstone om man har Loppan, det treåriga barnbarnet, hos sig varje onsdag!

Antingen kommer hon vid åttatiden och lämnas av mamma eller pappa hos mig eller så träffas vi lite senare vid mammas arbetsplats. I går kom Loppan med bil med pappa. Det är en fröjd att skåda den lilla hoppande glada ungen i röd overall och med häftig mössa som ofta sitter lätt på sniskan. Det blir kramar och pussar och fort, fort åker vi upp till mormors lägenhet! Så dags på dagen har inte mormor druckit morgonkaffet än så då blir det kaffe för mormor och juice (Brämhults färskpressade tropiska ska det vara!) för Loppan! Och mormors hembakade rågbullar!

När vi frukosterat i lugn och ro klär vi på oss och går till minisången. På minisången samlas ungefär 12-15 barn med föräldrar och vi sjunger, gör rörelser och skuttar runt i en timme innan det är dags för välbehövlig paus och mellanmål och därefter sjunger vi ytterligare en halvtimme. Barnen är mellan ett och tre år gamla och är naturligtvis härliga att skåda och lyssna till. Ibland uppstår lätt oro när något barn inte vill sitta still utan beger sig på upptäktsfärd. Påfallande ofta är det ett kramsuget barn som söker upp en jämnstor kompis att krama och eventuellt pussa. Barnen går ibland och sätter sig i knät på en annan förälder, ibland till och med utan att upptäcka bytet. Hos vissa barn väcker jag uppmärksamhet eftersom jag ofta skjuter upp mina glasögon i håret och det ser roligt ut, tycker de! En tvååring en lååång stund och tittade stint i går på mig och mitt underliga utseende.

I går under fikapausen hade jag ett mycket intressant samtal med en pappa. Han var välrakad på huvudet och tatuerad och berättade mycket fängslande hur han upplevde sin papparoll. Bland annat om hur svårt det kan vara på en arbetsplats att acceptera att papporna är hemma och tar hand om sina barn. Det var inte arbetsgivaren som stod för motståndet utan arbetskamraterna.

Det var så härligt att höra honom prata om hur han vill ge sonen en bra start här i livet och hur han vill ha den vardagliga kontakten med sonen nu när mamman börjat arbeta. Med glädje berättade han också om sagostunderna med sonen - eftersom han ville sonen skulle få uppleva böckernas värld - något som han själv tydligen ej fått. Jag kände mig förunderligt glad över hans entusiasm och vilja att ge allt för att sonen och jag önskar och tror han kommer att bli en mycket bra pappa och förebild för sin son.

Tisdagsbridgen

Varje tisdag förmiddag träffas drygt tiotalet pensionärer och spelar bridge och har trevligt tillsammans. Några är riktigt duktiga men de flesta av oss är "familjebridgespelare".

Eftersom jag för det mesta saknat en partner har jag spelat tillsammans med med den som varit "ledig" just den dagen. Det har varit mycket intressant och lärorikt för alla har ju sina egenheter och har ibland en annorlunda budgivning än den jag har lärt mig på Norrköpings bridgeklubb - Modern standard.

Vid ett tillfälle spelade jag med en äldre synnerligen sympatisk herre och vi lyckades nog göra alla fel som tänkas kan. Vi missuppfattade varandras budgivning, korten satt snett och jag gjorde ett par rejäla "felbud". Naturligtvis slutade det med att vi kom sist av alla paren - långt efter i poäng .... Tisdagen därpå när vi träffades kom han fram till mig och sa "Vi måste ha revansch!". Och si den här gången fungerade det. Vi hade nu lärt lite mer om varandras budgivning och spelsätt och spelet gick mycket lätt. Så vi var båda två mycket nöjda när vi kunde konstatera att den här gången var det vi som kom etta - vi fick vår efterlängtade revansch!

Mycket frisk luft blev det

Sammanfattningsvis så blev det en helg med mycket utevistelse och därmed mängder med frisk Norrköpingsluft. Förutom fotbollsspel och beskådande av skridskoåkare blev det ett par långpromenader. Behovet av att vistas ute fanns kvar på måndagen så då blev det en promenad på 8 km.
Gissa om jag somnade gott på kvällen?

Champagneprovning

I min presentation här på bloggen så står det att jag gillar champagne. Så riktigt så! Och i lördags kväll var det dags för champagneprovning tillsammans med dottern, svärsonen och en från Stockholm hitrest son!

När vi provar champagne har vi med var sin flaska noga inslagen i aluminiumfolie. Flaskorna numreras och serveras av olika personer så att vi inte ska veta vems flaska det serveras ur. Flaskorna har också legat i en vinkyl så de har samma temperatur. Den här gången hade jag tagit med en extra flaska "ifall någon av de andra var defekt". Det har nämligen förekommit.

Nu händer det något roligt vid provningen! Champagnen serveras i tre glas och "Glas 1" innehåller den äldsta och förmodligen dyraste champagnen - det är alla ense om efter att ha smakat på den. "Glas 2" innehåller en champagne som alla tycker är blaskig, tunn och mycket anonym i smaken. Så här ense brukar vi aldrig vara! Men var och en har skrivit ner ett utlåtande på ett papper och det är det utlåtandet vi redovisar. Nu kommer vi till "Glas 3". Här är alla eniga om att det är en god, lättdrucken och frisk champagne. "Champagen för bröllopsmottagning" säger någon, en annan säger "Det är en enklare champagne men att den är mycket god och tilltalande i smaken".

Jag är övertygad om att "Glas 1" är den dyrare champagne som jag köpt och sonen är lika övertygad om att det är den han hade med sig. "Glas 2" tror sig dottern och mågen att de köpt på en utlandsresa och den tredje är vi tveksamma till vem som haft med sig. Både sonen och jag slår absolut ifrån oss att det är "vår" champagne i tredje glaset. Så slår en tanke oss - tänk om "reservchampagnen" kommit med i provningen? Då ligger en flaska kvar i vinkylen som var avsedd för provningen!

Nu ska aluminiumfolien bort! Vi börjar med "Glas 2" som alla tycker är sämst. Vad är det? Moet & Chandon Brut Millésimé 1999! Vi blir nog ganska snopna även om vi har under årens lopp diskuterat att Moet & Chandons champagne är övervärderad! Det är den champagnen som inköpts under en semesterresa.

Nu måste vi öppna "Glas 3". Jag har nu stuckit ut hakan och säger att det är min reservchampagne i glaset och skriver ner namnet på mitt papper. Jodå, det visar sig vara rätt. Champagnen är Champagne de Pompadour Brut som fått mycket fina lovord och som är ett prisvärt billigt champagnealternativ.

Men "Glas 1" då? Nu är vi mycket spända! Täckelsen faller och samtidigt skriker sonen och jag "Det är min champagne!!" Och visst var det det! Tänk vi hade båda köpt Cuvée St-Vincent Blanc de Blancs Grand Cru 1996!!!

Efter provningen åt vi kalkon och drack champagnen. När sedan chipsen kommit fram och melodifestivalen börjat drack vi den andra Cuvée St-Vincent-flaskan och stämningen steg ytterligare!

Si det var en ovanlig provning!

Helgen då?

Ja, hur var nu helgen? Mycket trevlig och något ovanlig.

Det är inte ofta man som pensionär sparkar fotboll en lördagsförmiddag tillsammans med barn, barnbarn o svärson. Men detta hände mig i lördags! Nu gjorde jag väl inga stora framsteg eftersom jag inte lyckades göra något mål! Men å andra sidan släppte jag inte heller in något under den korta stund jag var målvakt. Barnbarnets kompis Ludde tyckte att jag var urdålig som inte lyckades med något!!!

På eftermiddagen var vi på isbanan för att barnbarnen skulle lära sig åka skridskor. Hela familjen hade köpt nya skridskor och det blev väl en tämligen bra start för dem. Jag vägrade definitivt att åka - det är nämligen 37 år sedan jag stod på ett par skridskor senast och har jag klarat mig så länge utan utövande av den sporten så fanns det ingen anledning att börja nu! Men trevligt att titta på var det!