Förlorat vad!

Under helgen slog jag vad med barnbarnet och svärsonen.

Så här var det. På lördagen bestämde de sig för att bygga ett Eiffeltorn av lego. Det lät ju spännande. "Hur högt tror du att vi kan bygga det?" undrade svärsonen och jag funderade en stund. Det fanns ju inte obegränsade mängder med legobitar och dessutom så tänkte jag att ett torn som står på fyra ben inte kan byggas såå högt.

Jag bestämde mig för att det inte kunde bli högre än skrivbordet i vardagsrummet. Och för att riktigt visa hur säker jag var på det tillade jag: "Och om ni bygger det högre än så så ska jag gå till Chokladkompaniet och köpa moussebakelser och handgjorda praliner till eftermiddagsfikat." Sedan lämnade jag Eiffeltornsbyggarna i fred och gick hem till mig.

En och halv timme senare plingar det till i min e-postlåda och där väntar ett meddelande från byggarna. Rubriken var alarmerande: "Du kan börja gå till Chokladkompaniet nu!". Med meddelandet var bifogat en bild på ett mycket vackert och välbyggt Eiffeltorn som nådde nästan en decimeter över skrivbordskanten.

Med inte alltför tunga steg gick jag till Chokladkompaniet och valde ut de läckraste bakelserna och vandrade hem och väntade på att vad-vinnarna skulle dyka upp.

Vinsten delade vi naturligtvis på!