tisdag 15 maj 2007

Nya fotbollstittarsättet

I går var det fotbollsmatch igen! IFK Norrköping-Häcken! På hemmaplan! Tänkte gå men kom aldrig iväg!

Dottern messade förvånat när hon såg att jag i stället satt vid min dator. Det roliga är att hon för drygt ett år sedan inte visste vad Superettan var (trodde kanske det var något rengöringsmedel eller nytt lättöl, vad vet jag) men nu är hon ytterst intresserad och följer alla matcherna och kan tabellen utantill!

Vad gör då mor och dotter under fotbollsmatchen när de inte är i Parken? Jo, båda två loggar in sig i respektive hem på Norrköpings Tidningars hemsida där matchen IFK-Häcken följs minut för minut, samt även på hemsidan där Sylvia-Siriusmatchen bevakas där den spelas samtidigt i Uppsala.

Så där satt vi och messade och hoppade mellan hemsidorna och kommenterade matcherna. Kort avbrott blev det dock för hennes del när barnen skulle läggas men då jag skötte bevakningen. Lovade ringa om det blev mål!

Så vad säger att man måste gå till Parken - det finns ju alternativa sätt nu för tiden att följa en match!

Hur det gick? IFK-matchen slutade 2-2 och Sylvia förlorade med 1-0!

Farmor?!

På vägen hem från bridgen idag hände en liten lustig episod.

När jag kom in på min gata såg jag ett 30-tal meter framför mig en pappa som kom gående med en barnvagn och en liten flicka i 4-årsåldern som glatt skuttade bredvid honom. Flickan fick syn på mig och gjorde ett extra hopp, knuffade på pappan och pekade på mig och sa något. Pappan verkarde gå i tankar så flickan knuffade honom en gång till och sa högt "Men ser du inte att det är farmor!" Pappan tittade förvirrat på mig och jag såg nog ganska så förvånad ut och vände mig om för att se om någon gick bakom mig. Men nej, det var bara jag på trottoaren! Flickan såg tveksam ut och pappan sa till henne "Nej, men det är det ju inte! Men de har likadana jackor!" Så tittade vi på varandra och skrattade och jag sa till flickan "Men jag är också farmor, fast inte till dig!"
Och det tyckte hon var roligt och så skrattade hon och skuttade vidare!

Systembolagsbesökare såg solbelysta syrener

I morse när jag var på väg till bridgen såg jag en syn som fick mig att le. Solen tittade precis fram bakom ett moln och lyste så fint över en blommande syrenbuske. En herre, åldermässigt förmodligen strax över övre medelåldern och med synbart hårt leverne bakom sig, kom gående på trottoaren med en systembolagspåse i ena handen. Han tittade upp mot det vackra plötsligt helt solbelysta trädet, och så sträckte han ordentligt på sig så att hans näsa nådde de blommande syrenerna. Där stod han sedan en bra stund och tog riktigt djupa andetag och njöt av den härliga doften. Visst är det skönt med våra fyra årstider med olika färger och dofter? Tänk om det alltid var sommar - hu vad trist.

måndag 14 maj 2007

Mezzo

Eftersom jag gärna lyssnar på både klassisk musik och jazzmusik så har jag en fransk TV-kanal som heter Mezzo som är som skräddarsydd för mig. Det som är lite extra spännande med den kanalen är att det annonseras endast i TV-tidningarna "Klassisk musik", "Opera" eller "Jazz" men man vet inte VAD det är som kommer att visas. Ibland kan det bli riktiga högtidsstunder. Dessutom textas programmen till franska och det är fascinerande att jag nästan alltid läser texten trots mina nästan obefintliga kunskaper i det språket.

När jag vid ett tillfälle i helgen kollade Mezzo spelade en orkester i en lite ovanlig konsertlokal; en jättestor verkstadshall av något slag. Orkestern dirigerades av en synnerligen engagerad och glad man, musikerna var skickliga och musiken var mycket fin. Inte förrän programmet var slut och texten rullade förbi kunde jag konstatera att jag sett Sir Simon Rattle dirigera Berliner Philharmoniker och att de spelat i ett kabelverk. Jag fick också veta att jag lyssnat på Brahms 4:e symfoni.

När jag såg "4:e symfoni" rulla förbi kom jag ihåg en episod som hände för många år sedan. Jag lyssnade på radion och hörde ett musikstycke som jag blev förtjust i. Eftersom jag inte visste vad det var så väntade jag tills stycket var spelat och man berättade då att det var Mendelsohns 4:e symfoni. Jag skrev upp det på ett avrivet tidningspapper och la det i en chiffonjélåda och där låg det i många år. Så hörde jag stycket igen i radion. Jag kände omedelbart igen det men kom inte ihåg vad det hette så jag rusade till chiffonjén, drog ut lådan, läste från lappen och skrek "nu spelar dom Mendelsohns 4:e symfoni igen ..."

Numera har jag den på CD och just nu ackompanjerar den mig när jag skriver!

lördag 12 maj 2007

Så det kan bli!

Häromdagen köpte jag nya svarta bomullssockor.

Till saken hör att jag alltid tvättar nyinköpta klädesplagg, detta sedan jag en gång för drygt fyrtio år sedan fick kliande utslag av ett nyinköpt otvättat plagg. Kliandet gjorde att jag sedan dess tvättar allt nytt - ja inte ytterplagg naturligtvis! Alltså åkte sockorna genast i tvättkorgen.

Senare på dagen fick jag för mig att ta en långpromenad och tänkte då - nu tar jag de nya sockorna i alla fall. Raskt mot tvättkorgen, upp med sockorna, på med dem och så ut på den stärkande promenaden.

Jag var ute ovanligt länge så när jag kom hem var jag riktigt trött och satte mig med en duns i en fåtölj och böjde mig fram och tog av mig sockorna. Jag stirrade! Trots att jag fått av mig sockorna så såg det faktiskt ut som om de fortfarande var på. Jo då, mina fötter hade färgats korpsvarta och jag satt helt stum och tittade på dem. Inte sedan jag var barn och sprang i jord hade jag haft så svarta fötter - om ens då.

En lång stund satt jag och tittade på dem och tänkte på hur det var när jag som liten varit ute och lekt och kom hem med svarta fötter och gröna knän. Och mindes vilket elände det var att skrubba dem rena.

Och med lite vemod gick jag till badrummet och tvättade bort allt det svarta - det gick med hjälp av en hård nagelborste!

onsdag 9 maj 2007

Besök hos Affe

Åter igen har jag varit och hälsat på Affe. Kanske beroende på att det endast var en vecka sedan jag var där så visade han inte minsta tillstymmelse till blyghet och det är klart att farmor blev stolt då!

Precis som vid förra besöket lekte, läste och pratade vi mycket. Att få umgås med ett litet barnbarn i lugn och ro på morgonen är härligt. Affe kom till sin farmor, mätt och nybytt på, vid halvåttatiden och vi kunde börja leka. Den här gången var det inte alls roligt med fingerlekar nej, nu var det böckerna, en gosekanin och en bitring som gällde.

Vi läste en ny bok om Lilla Pip, en kyckling, och den var ganska trevlig tyckte Affe. Trevlig var också bilderboken om Nalle Puh och hans vänner men när boken om Tummen kom fram började Affe att vifta ordentligt med armar och ben. Det såg faktiskt ut som om han kände igen boken och blev ivrig att få höra den. Farmor blev ganska paff när han vid ett par tillfällen reagerade med ändå intensivare viftningar och leenden - precis vid samma ställen som förra gången.

En premenad blev det också under förmiddagen. Träd och häckar stod i grönska och blom och i rabatterna fanns mängder med vårblommor, det var så vackert. Under promenaden kom vi till ett nyöppnad café där vi stannade och Affes pappa fick uppiggande kaffe och farmor fick en cheesecake som var fantastiskt god.

Vi satt ganska länge utanför caféet i solen och Affe sov så lugnt i sin vagn. Plötsligt fick vi se en härlig syn. Från ett sjukhem i närheten kom en gammal dam i rullstol som kördes av en medelålders man med invandrarbakgrund. Promenaden gick sakta och man såg att båda två njöt av den fina vårdagen. Så kom de fram till en häck som blommade så vackert innanför ett staket. Vårdaren stannade och stod en stund och tittade, så vände han rullstolen ett kvarts varv så att den gamla damen blev sittande så hon kunde titta rakt in i den vackra häcken. De stod så en stund och så böjde sig vårdaren in över staketet och valde noggrant ut några blomsterkvistar som han bröt av och gav den gamla damen. Hon luktade på dem och la så ner dem i sitt knä och så fortsatte de två sin stilla promenad.

Vad trevligt det var att få se en sådan omtanke - jag blev nästan lite rörd - och hoppas bara att flera gamla människor kan bli så mänskligt bemötta i vården i dag.

söndag 6 maj 2007

Och jag som tittar så lite på TV!!!

En halvenergisk lördag närmade sig kvällen. Under eftermiddagens husliga bestyr stod TV:n på i bakgrunden och jag lyssnade, och tittade då och då, när AIK förlorade mot Helsingborg. Jag var ju också tvungen att se hur det gick på V 75 och kunde konstatera att jag spelat hem några femmor men eftersom utdelningen endast var 10 kronor var det inte mycket att hurra för!

Jag, som normalt tittar väldigt lite på TV, fortsatte mitt TV-tittande med Pokerfejs för att se vem som vann en miljon kronor genom att ha kunskaper och ett bra pokerfejs!

Så var det dags för en stunds meditation på balkongen före sänggåendet och det sedvanliga korsordslösandet.

Men denna kväll satte jag åter på TV:n och zappade runt lite bland kanalerna för att se om det eventuellt var något som intresserade mig.

Plötsligt kom jag till en kanal som hette Axess och där såg jag något som fick mig att tvärstanna. En gammal svartvit bild med en operasångare med rasslig musik i bakgrunden - vad var nu detta? Jo, det var ett program från mitten av 1990-talet, som visade inspelningar från början av 1900-talet och framåt med operasångare i deras största roller på scener runt om i världen. Här visades också glimtar från filminspelningar och TV-program där de deltagit.

Jag var helt fascinerad och njöt i fulla drag varenda minut av det drygt timslånga programmet. Här fick jag se Enrico Caruso, Maria Callas, Jussi Björling, Fritz Wunderlich och flera stora stjärnor inom operavärlden som jag aldrig har hört talas om. Vilket program - jag kunde knappast somna efteråt och kunde tyvärr konstatera att jag inte ens haft en tanke på att sätta på videon för att spela in det.

Tack snälla Axess, en för mig totalt okänd kanal, som bjöd mig på detta!

fredag 4 maj 2007

Derby

I går kväll var det derby på Parken i Norrköping!

Inte mindre än 11.000 personer hade gått dit för att se mötet mellan IFK och Sylvia. Vädrets makter var vänligt sinnade och för Sylvias del var det mycket viktigt att det kom många åskådare då det var deras hemmamatch och klubben är i skriande behov av pengar.

Naturligtvis ville mamma, sjuårige E och mormor gå se matchen och denna kväll var även pappa och Loppan med. Redan när vi bänkade oss högt uppe på östra läktaren var Peking Fanz hejarklack i full gång - aldrig har jag väl hört så mycket sång och glada tillrop på någon match som i går kväll.

IFK, för kvällen klädda i rött, fick nog lite mer motstånd än vad man räknat med för Sylvia kämpade hårt. Matchen var stundtals tämligen ful och inte mindre än två röda kort och sju (?) gula delades ut! När matchen nästan var slut stod det 2-0 till IFK men då fick Sylvias Johan Roxström genom en straff sätta slutresultatet 2-1. Och det verkade publiken mycket nöjd med!

E var synnerligen nöjd med vinsten och Loppan var också nöjd eftersom hon fick äta massor med godis (och vid IFKs första mål lyftas upp av mormors raka armar i den vrålande folkhopen!)

Men mest nöjd måste Sylvias kassör ha varit!

torsdag 3 maj 2007

Nyfiken

Idag när jag satt vid datorn plingade det till i min mobil och si där kom ett sms. Jag läste det och såg därefter att jag hade ett missat telefonsamtal i mobilen. Jag kände inte igen numret och eftersom jag satt vid datorn gick jag in på hitta.se och kollade vem det var som ringt mig. Häpen konstaterade jag blivit uppringd från Vin & Sprit.

Jag funderade över vad dom ville mig? Har de koll på att jag varje månad går på Systembolaget och köper ett par tre av månadens nyutkomna viner - ville de erbjuda mig något nytt och alldeles extra? Eller, ljuva tanke, ville de ha mig i någon testpanel av något slag!!

En lång stund satt jag och funderade och så bestämde jag mig - jag ringer upp! Jag brukar aldrig göra det men nu var det lite för spännande för att låta bli.

Jag slog numret, tre fyra signaler gick fram och en mansstämma svarade "Torbjörn". "Jo, hej!", sa jag," jag såg att du ringt mig för en liten stund sedan och nu undrar jag vad du ville?" Han skrattade och sa "Aha, det var till dig jag ringde - jag slog fel nummer - jag slog en siffra för mycket, tror jag. Blev du nyfiken?"

Jag erkände att visst blev jag det - fast jag berättade inte att jag kollat vart numret gick innan jag ringde!

Affe och Tummen

Under valborgsmässohelgen var jag och hälsade på Affe. Ja, naturligtvis även hans föräldrar fast de har kommit betydligt i skymundan nu sedan Affe har kommit till världen.

Det är bara tre veckor sedan jag träffade honom senast och under dessa veckor har han vuxit och utvecklats mycket. Han är en mycket lugn, nöjd och kompakt gosse. Han är snar till leende och när han levererar dem så blir han alldeles bedårande. Han var inte speciellt blyg inför sin farmor och jag fick många leenden men jag märkte allt att att leendena kom omedelbart och blev väldigt stora när mamma eller pappa dök upp.

Affes favoritleksak just nu är Tummen, en liten mjukisleksak, som han fått av gammelmoster och gammelmorbror. Jag kände inte till Tummen tidigare men han dök tydligen upp i bokform 1980 och är en liten trevlig varelse. Affes mamma hade en Tummenbok kvar sedan hon var liten och den kom fram och jag fick bläddra i den.

På söndagsmorgonen hade Affe och jag en härlig stund tillsammans när mamma och pappa somnat om och då passade vi på att leka och sjunga. Roligast var när farmors pekfinger måste borsta bort "grus" som fastnat på det! Och hon borstade bort gruset på Affes mage eller på sin arm - det tyckte Affe var mycket roligt! Så kom Tummenboken fram. Jag läste den högt för Affe och han låg och tittade mycket intresserat på bilderna. När lilla Tummen skulle bjuda en larv på mat blev Affe jätteglad. Antingen var bilderna roliga eller så tog farmor i lite extra när larven inte ville äta köttbullar o kyckling. Boken var faktiskt så rolig för oss båda att vi läste den två gånger.

Kanske ska farmor köpa med en bok och ta med till Affe nästa gång vi träffas ...