Besök hos Affe

Åter igen har jag varit och hälsat på Affe. Kanske beroende på att det endast var en vecka sedan jag var där så visade han inte minsta tillstymmelse till blyghet och det är klart att farmor blev stolt då!

Precis som vid förra besöket lekte, läste och pratade vi mycket. Att få umgås med ett litet barnbarn i lugn och ro på morgonen är härligt. Affe kom till sin farmor, mätt och nybytt på, vid halvåttatiden och vi kunde börja leka. Den här gången var det inte alls roligt med fingerlekar nej, nu var det böckerna, en gosekanin och en bitring som gällde.

Vi läste en ny bok om Lilla Pip, en kyckling, och den var ganska trevlig tyckte Affe. Trevlig var också bilderboken om Nalle Puh och hans vänner men när boken om Tummen kom fram började Affe att vifta ordentligt med armar och ben. Det såg faktiskt ut som om han kände igen boken och blev ivrig att få höra den. Farmor blev ganska paff när han vid ett par tillfällen reagerade med ändå intensivare viftningar och leenden - precis vid samma ställen som förra gången.

En premenad blev det också under förmiddagen. Träd och häckar stod i grönska och blom och i rabatterna fanns mängder med vårblommor, det var så vackert. Under promenaden kom vi till ett nyöppnad café där vi stannade och Affes pappa fick uppiggande kaffe och farmor fick en cheesecake som var fantastiskt god.

Vi satt ganska länge utanför caféet i solen och Affe sov så lugnt i sin vagn. Plötsligt fick vi se en härlig syn. Från ett sjukhem i närheten kom en gammal dam i rullstol som kördes av en medelålders man med invandrarbakgrund. Promenaden gick sakta och man såg att båda två njöt av den fina vårdagen. Så kom de fram till en häck som blommade så vackert innanför ett staket. Vårdaren stannade och stod en stund och tittade, så vände han rullstolen ett kvarts varv så att den gamla damen blev sittande så hon kunde titta rakt in i den vackra häcken. De stod så en stund och så böjde sig vårdaren in över staketet och valde noggrant ut några blomsterkvistar som han bröt av och gav den gamla damen. Hon luktade på dem och la så ner dem i sitt knä och så fortsatte de två sin stilla promenad.

Vad trevligt det var att få se en sådan omtanke - jag blev nästan lite rörd - och hoppas bara att flera gamla människor kan bli så mänskligt bemötta i vården i dag.