Mamma Mu

Vem känner inte till Mamma Mu? En synnerligen trevlig och ovanlig ko som både kan vifta med hornen och svara i telefonen.

I går var Mamma Mu och Kråkan och hälsade på hos Norrköpings symfoniorkester. Storebror, Loppan och jag var där. Många barn hade kommit till De Geer i sällskap med mor- eller farföräldrar och vi bjöds alla på underhållning av hög klass.

När symfoniorkesterns medlemmar kom in på scenen blev Loppans ögon stora som klot. Hon visste att vi skulle titta på Mamma Mu och Kråkan och få lyssna på musik, men alla dessa människor som med sina instrument strömmade in, gjorde henne häpen. När de kommit igång med spelandet, bl a verk av Rossini och Tjajkowskij, vände hon sig mot mig och ansiktet riktigt strålade av glädje. Mamma Mu och Kråkan gick runt i orkestern och fick bekanta sig med de olika instrumenten och musikerna gav prov på hur de lät. Barnen kommenterade dem högljutt och när Mamma Mus sånger spelades så sjöng barnen med och gjorde rörelser till.

Storebror tyckte också att det var bra och kommenterade efteråt med kraft "Musiken var i alla fall bäst!"

IFK

Inte har det skrivits mycket på den här sidan om fotboll inte! Man kan ju undra hur det egentligen är - har intresset svalnat och är IFK Norrköping bortglömt? Nej då! Någon match har jag följt på Norrköpings Tidningars hemsida och matchen i torsdags mot Enköping var sjuåriga barnbarnet och jag och tittade på. Vi hade laddat upp med årets första glass på Halvars kiosk, pratat fotboll och ätit en god middag innan vi begav oss till Parken. Drygt femtusen fotbollsintresserade hade samlats denna ljuvliga varma vårkväll.

Och vad fick vi se? Jo, de första femton minuterna av IFK-spelarna ganska pigga och det kändes riktigt bra. Men ack, resten av halvleken var bottenlöst tråkig, spelarna tycktes inte ha någon strategi alls utan passade helt planlöst till varandra när de väl fick bollen. Jag måste säga att jag kände mig ytterst besviken och orolig. Skulle det - i bästa fall - bli Superetten - ett år till?

I sista minuten av första halvlek lyckades i alla fall Gunnlaugsson få in ett mål och stämningen steg betydligt på läktarna. Andra halvlek inledde Enköping på ett oroväckande aggressivt sätt men trots stor vilja från laget blev det inget mål. I stället böfrjade IFK vakna till och få igång spelet och vi fick till och med se glimtar av riktigt fin och rolig fotboll. Det hela slutade med 3-0 och idag ligger vi på delad andra plats tillsammans med Örgryte och med Sirius i topp.

Trots vinsten så lämnade matchen ingen direkt glädje efter sig. Då var det bra mycket roligare att i söndags vara på Borgsmoskolan och titta på duktiga fotbollsspelare födda 2000. Där var det vilja och fläkt och full fart framåt, inte alltid med mål som resultat, men spelglädjen var det definitivt inget fel på. Och maken till entusiastisk publik har då jag aldrig skådat!

Så hav förtröstan IFK - fortsätter alla dessa barn från Eneby, Lindö, IFK och Skärblacka på detta sätt så är det inget snack om att vi tryggt ligger i Allsvenskan om femton-tjugo år. Då väntar ett nytt 1940-tal för IFK ....

Ramunderberget

Under drygt 40 år har jag tämligen regelbundet passerat Söderköping och sett Ramunderberget i stadens bakgrund. Mest fascinerad har jag nog varit av namnet Ramunderberget - det är som taget ur en saga.

För ett par veckor sedan beslutade jag mig för att göra en utflykt till Söderköping. Besöket inleddes med en konst- och konsthantverksutställning. Därefter kände jag mig mogen för att bestiga berget. Nu visade det sig, till min lättnad, att där fanns trappor och då var ju saken tämligen enkel. Jag började "klättringen" och stannade endast en gång på vägen för att ta ett par bilder.

Snart var jag högst uppe på berget och där fanns ett litet "lusthus", där jag satte mig ner och njöt av utsikten. Lite förargad var jag över att jag inte tagit med vatten eftersom dagen var varm!

Efter en stund kom två par i yngre medelåldern upp till "lusthuset". De hälsade med nickningar och leenden och började prata intensivt med varandra. Jag kände inte igen deras språk men gissade att de kanske kom från Iran eller Irak. Plötsligt lystrade jag - den ena kvinnan översatte samtalet på knackig tyska till en av männen. Han svarade henne på perfekt tyska och jag förstod då att han var tysk. Jag kunde inte hålla tyst utan frågade honom vad han tyckte om utsikten. Det visade sig att de tre andra kom från Syrien och nu var tysken med sin fru på besök i Sverige hos sina vänner. Den tyske mannen blev mycket glad att få prata på sitt språk eftersom han konstaterat efter en vecka i Sverige, att alla svenskar kunde bra engelska och en och annan kunde franska, men hittills hade han inte mött en enda som kunde tyska!

Det hela slutade med ett mycket trevligt och glatt samtal på tre olika språk i solen och jag blev bjuden på varmt te och ostbågar.

Det hade jag inte väntat mig av mitt första besök på Ramunderberget.

Jussi Björling, eller?

Vi har varit på minisång idag, Loppan och jag.

Ibland är "danslekarna" väldigt intensiva (och långvariga!!) och under dagens ballongsång låg mormor flera gånger platt som en pannkaka på magen för att sedan "blåsa upp sig" och bli en stor pampig röd ballong som stod på tå. Nog hade det varit skönt att få ligga kvar på golvet och inte behöva ge sig upp och göra "karusellen" avslutning!!

Efter sången var det dags att gå hem till mormor för att äta lunch. Nej, inga köttbullar för Loppan idag inte, det skulle vara nygrillade kycklinglår från saluhallen! Vilket det naturligtvis blev!

Sedan skulle vi sjunga och läsa sagor. Det var ingen hejd på sjungandet under eftermiddagen och snart var mormors röst nästan helt borta så hon föreslog att vi skulle lyssna på en skiva med Pippisånger. Jo, det var Loppan med på och ibland så sjöng vi med i låtarna också.

När skivan var färdigspelad föreslog mormor att vi skulle sätta på en skiva med Pettson och Findus - med en berättelse om en mycket spännande rävjakt.

Loppan funderade en stund och så frågade hon: Vem är det som sjunger? Jussi Björling, eller?

Hon vet minsann vad mormor brukar lyssna på ...

Storebrors funderingar

Loppans storebror satt i kväll och funderade över vad han ska bli när han blir stor. Slutligen sa han till mamma:

- Jag ska bli byggnadsarbetare när jag blir stor. Och fotbollsproffs! Vad ska du bli när du blir stor mamma?

- Tja, kanske arkitekt, svarade mamma.

- Ja och jag vet!! Du kan bli fotbollspublik!!!

Krokodilen

Lilla Loppan bad idag på eftermiddagen sin mamma att rita en krokodil. Mamma tog fram papper och ritade en, vad hon tyckte, riktigt fin krokodil.

Loppan tittade på krokodilen och började gråta.

Mamma blev alldeles paff och undrade varför Loppan blev ledsen - vad var det som var fel?

Loppan tittade på krokodilen och svarade snyftande: Den skulle ju vara levande, inte död!

Det blommande körsbärsträdet

Visst är våren här även om en och annan dag är otrevligt kall.

För ett par veckor sedan såg jag en härlig vårhändelse. På en närbelägen gata finns ett stort japanskt körsbärsträd vars grenar delvis når ända fram till trottoaren. Nu hade trädet slagit ut i full blom och de rosa blommorna täckte hela grenverket - en mycket praktfull syn.

På trottoaren såg jag en ung mamma som närmade sig trädet med en barnvagn. Hon tittade på trädet och när hon kom fram till det böjde hon sig raskt ner över barnvagnen och tog upp det lilla barnet och lyfte det på raka armar mot trädet så att den lilla riktigt skulle få se den praktfulla blomningen och kanske känna doften av blommorna.

Vi var många som log när det lilla, kanske halvårsgamla, barnet fick se sitt livs första blommande körsbärsträd!

Orolig natt

I natt vaknade jag flera gånger!

Vid ett av dessa tillfällen hörde jag hur hissen startade, åkte en kort stund, stannade och startade igen. Så höll den på länge. Jag konstaterade att klockan var fyra och tänkte "nu kommer tidningen" och tyckte det var konstigt att tidningsbudet åkte en trappa i sänder upp och lämnade sina tidningar! Och såå många trappor är det ju inte så jag undrade vad som pågick!

Efter en halvtimme låg jag fortfarande vaken och tänkte då "nu hämtar jag tidningen och läser en stund" så somnar jag säkert om. Jag gick ut i hallen men såg ingen tidning. Kanske hade tidningsbudet bara satt den i brevinkastet på utsidan - den är ju tjock på söndagarna och ganska svår att pressa ner. Alltså öppnade jag dörren för att ta in tidningen men där finns ingen tidning. I stället såg jag på översta trappsteget utanför min dörr en ung man så djupt försjunken i sömn att han inte märkte att belysningen tändes och att han blev beskådad av en mycket förvånad dam. Jag stängde dörren försiktigt och låste den ordentligt.

Lite måste jag le när jag tänkte på hur mannen åkt upp och ner med hissen så många gånger utan att hitta hem. I stället gav han upp på översta våningen och satte sig på ett trappsteg och somnade. Kanske i förhoppningen att han kunde läsa "våningssiffrorna" på hissknapparna lite lättare när han vaknade!

När jag vaknade vid åttatiden hade tidningen kommit och den unge mannen var borta!