I går var det fotbollsmatch igen! IFK Norrköping-Häcken! På hemmaplan! Tänkte gå men kom aldrig iväg!
Dottern messade förvånat när hon såg att jag i stället satt vid min dator. Det roliga är att hon för drygt ett år sedan inte visste vad Superettan var (trodde kanske det var något rengöringsmedel eller nytt lättöl, vad vet jag) men nu är hon ytterst intresserad och följer alla matcherna och kan tabellen utantill!
Vad gör då mor och dotter under fotbollsmatchen när de inte är i Parken? Jo, båda två loggar in sig i respektive hem på Norrköpings Tidningars hemsida där matchen IFK-Häcken följs minut för minut, samt även på hemsidan där Sylvia-Siriusmatchen bevakas där den spelas samtidigt i Uppsala.
Så där satt vi och messade och hoppade mellan hemsidorna och kommenterade matcherna. Kort avbrott blev det dock för hennes del när barnen skulle läggas men då jag skötte bevakningen. Lovade ringa om det blev mål!
Så vad säger att man måste gå till Parken - det finns ju alternativa sätt nu för tiden att följa en match!
Hur det gick? IFK-matchen slutade 2-2 och Sylvia förlorade med 1-0!
tisdag 15 maj 2007
Farmor?!
På vägen hem från bridgen idag hände en liten lustig episod.
När jag kom in på min gata såg jag ett 30-tal meter framför mig en pappa som kom gående med en barnvagn och en liten flicka i 4-årsåldern som glatt skuttade bredvid honom. Flickan fick syn på mig och gjorde ett extra hopp, knuffade på pappan och pekade på mig och sa något. Pappan verkarde gå i tankar så flickan knuffade honom en gång till och sa högt "Men ser du inte att det är farmor!" Pappan tittade förvirrat på mig och jag såg nog ganska så förvånad ut och vände mig om för att se om någon gick bakom mig. Men nej, det var bara jag på trottoaren! Flickan såg tveksam ut och pappan sa till henne "Nej, men det är det ju inte! Men de har likadana jackor!" Så tittade vi på varandra och skrattade och jag sa till flickan "Men jag är också farmor, fast inte till dig!"
Och det tyckte hon var roligt och så skrattade hon och skuttade vidare!
När jag kom in på min gata såg jag ett 30-tal meter framför mig en pappa som kom gående med en barnvagn och en liten flicka i 4-årsåldern som glatt skuttade bredvid honom. Flickan fick syn på mig och gjorde ett extra hopp, knuffade på pappan och pekade på mig och sa något. Pappan verkarde gå i tankar så flickan knuffade honom en gång till och sa högt "Men ser du inte att det är farmor!" Pappan tittade förvirrat på mig och jag såg nog ganska så förvånad ut och vände mig om för att se om någon gick bakom mig. Men nej, det var bara jag på trottoaren! Flickan såg tveksam ut och pappan sa till henne "Nej, men det är det ju inte! Men de har likadana jackor!" Så tittade vi på varandra och skrattade och jag sa till flickan "Men jag är också farmor, fast inte till dig!"
Och det tyckte hon var roligt och så skrattade hon och skuttade vidare!
Systembolagsbesökare såg solbelysta syrener
I morse när jag var på väg till bridgen såg jag en syn som fick mig att le. Solen tittade precis fram bakom ett moln och lyste så fint över en blommande syrenbuske. En herre, åldermässigt förmodligen strax över övre medelåldern och med synbart hårt leverne bakom sig, kom gående på trottoaren med en systembolagspåse i ena handen. Han tittade upp mot det vackra plötsligt helt solbelysta trädet, och så sträckte han ordentligt på sig så att hans näsa nådde de blommande syrenerna. Där stod han sedan en bra stund och tog riktigt djupa andetag och njöt av den härliga doften. Visst är det skönt med våra fyra årstider med olika färger och dofter? Tänk om det alltid var sommar - hu vad trist.
måndag 14 maj 2007
Mezzo
Eftersom jag gärna lyssnar på både klassisk musik och jazzmusik så har jag en fransk TV-kanal som heter Mezzo som är som skräddarsydd för mig. Det som är lite extra spännande med den kanalen är att det annonseras endast i TV-tidningarna "Klassisk musik", "Opera" eller "Jazz" men man vet inte VAD det är som kommer att visas. Ibland kan det bli riktiga högtidsstunder. Dessutom textas programmen till franska och det är fascinerande att jag nästan alltid läser texten trots mina nästan obefintliga kunskaper i det språket.
När jag vid ett tillfälle i helgen kollade Mezzo spelade en orkester i en lite ovanlig konsertlokal; en jättestor verkstadshall av något slag. Orkestern dirigerades av en synnerligen engagerad och glad man, musikerna var skickliga och musiken var mycket fin. Inte förrän programmet var slut och texten rullade förbi kunde jag konstatera att jag sett Sir Simon Rattle dirigera Berliner Philharmoniker och att de spelat i ett kabelverk. Jag fick också veta att jag lyssnat på Brahms 4:e symfoni.
När jag såg "4:e symfoni" rulla förbi kom jag ihåg en episod som hände för många år sedan. Jag lyssnade på radion och hörde ett musikstycke som jag blev förtjust i. Eftersom jag inte visste vad det var så väntade jag tills stycket var spelat och man berättade då att det var Mendelsohns 4:e symfoni. Jag skrev upp det på ett avrivet tidningspapper och la det i en chiffonjélåda och där låg det i många år. Så hörde jag stycket igen i radion. Jag kände omedelbart igen det men kom inte ihåg vad det hette så jag rusade till chiffonjén, drog ut lådan, läste från lappen och skrek "nu spelar dom Mendelsohns 4:e symfoni igen ..."
Numera har jag den på CD och just nu ackompanjerar den mig när jag skriver!
När jag vid ett tillfälle i helgen kollade Mezzo spelade en orkester i en lite ovanlig konsertlokal; en jättestor verkstadshall av något slag. Orkestern dirigerades av en synnerligen engagerad och glad man, musikerna var skickliga och musiken var mycket fin. Inte förrän programmet var slut och texten rullade förbi kunde jag konstatera att jag sett Sir Simon Rattle dirigera Berliner Philharmoniker och att de spelat i ett kabelverk. Jag fick också veta att jag lyssnat på Brahms 4:e symfoni.
När jag såg "4:e symfoni" rulla förbi kom jag ihåg en episod som hände för många år sedan. Jag lyssnade på radion och hörde ett musikstycke som jag blev förtjust i. Eftersom jag inte visste vad det var så väntade jag tills stycket var spelat och man berättade då att det var Mendelsohns 4:e symfoni. Jag skrev upp det på ett avrivet tidningspapper och la det i en chiffonjélåda och där låg det i många år. Så hörde jag stycket igen i radion. Jag kände omedelbart igen det men kom inte ihåg vad det hette så jag rusade till chiffonjén, drog ut lådan, läste från lappen och skrek "nu spelar dom Mendelsohns 4:e symfoni igen ..."
Numera har jag den på CD och just nu ackompanjerar den mig när jag skriver!
lördag 12 maj 2007
Så det kan bli!
Häromdagen köpte jag nya svarta bomullssockor.
Till saken hör att jag alltid tvättar nyinköpta klädesplagg, detta sedan jag en gång för drygt fyrtio år sedan fick kliande utslag av ett nyinköpt otvättat plagg. Kliandet gjorde att jag sedan dess tvättar allt nytt - ja inte ytterplagg naturligtvis! Alltså åkte sockorna genast i tvättkorgen.
Senare på dagen fick jag för mig att ta en långpromenad och tänkte då - nu tar jag de nya sockorna i alla fall. Raskt mot tvättkorgen, upp med sockorna, på med dem och så ut på den stärkande promenaden.
Jag var ute ovanligt länge så när jag kom hem var jag riktigt trött och satte mig med en duns i en fåtölj och böjde mig fram och tog av mig sockorna. Jag stirrade! Trots att jag fått av mig sockorna så såg det faktiskt ut som om de fortfarande var på. Jo då, mina fötter hade färgats korpsvarta och jag satt helt stum och tittade på dem. Inte sedan jag var barn och sprang i jord hade jag haft så svarta fötter - om ens då.
En lång stund satt jag och tittade på dem och tänkte på hur det var när jag som liten varit ute och lekt och kom hem med svarta fötter och gröna knän. Och mindes vilket elände det var att skrubba dem rena.
Och med lite vemod gick jag till badrummet och tvättade bort allt det svarta - det gick med hjälp av en hård nagelborste!
Till saken hör att jag alltid tvättar nyinköpta klädesplagg, detta sedan jag en gång för drygt fyrtio år sedan fick kliande utslag av ett nyinköpt otvättat plagg. Kliandet gjorde att jag sedan dess tvättar allt nytt - ja inte ytterplagg naturligtvis! Alltså åkte sockorna genast i tvättkorgen.
Senare på dagen fick jag för mig att ta en långpromenad och tänkte då - nu tar jag de nya sockorna i alla fall. Raskt mot tvättkorgen, upp med sockorna, på med dem och så ut på den stärkande promenaden.
Jag var ute ovanligt länge så när jag kom hem var jag riktigt trött och satte mig med en duns i en fåtölj och böjde mig fram och tog av mig sockorna. Jag stirrade! Trots att jag fått av mig sockorna så såg det faktiskt ut som om de fortfarande var på. Jo då, mina fötter hade färgats korpsvarta och jag satt helt stum och tittade på dem. Inte sedan jag var barn och sprang i jord hade jag haft så svarta fötter - om ens då.
En lång stund satt jag och tittade på dem och tänkte på hur det var när jag som liten varit ute och lekt och kom hem med svarta fötter och gröna knän. Och mindes vilket elände det var att skrubba dem rena.
Och med lite vemod gick jag till badrummet och tvättade bort allt det svarta - det gick med hjälp av en hård nagelborste!
onsdag 9 maj 2007
Besök hos Affe
Åter igen har jag varit och hälsat på Affe. Kanske beroende på att det endast var en vecka sedan jag var där så visade han inte minsta tillstymmelse till blyghet och det är klart att farmor blev stolt då!
Precis som vid förra besöket lekte, läste och pratade vi mycket. Att få umgås med ett litet barnbarn i lugn och ro på morgonen är härligt. Affe kom till sin farmor, mätt och nybytt på, vid halvåttatiden och vi kunde börja leka. Den här gången var det inte alls roligt med fingerlekar nej, nu var det böckerna, en gosekanin och en bitring som gällde.
Vi läste en ny bok om Lilla Pip, en kyckling, och den var ganska trevlig tyckte Affe. Trevlig var också bilderboken om Nalle Puh och hans vänner men när boken om Tummen kom fram började Affe att vifta ordentligt med armar och ben. Det såg faktiskt ut som om han kände igen boken och blev ivrig att få höra den. Farmor blev ganska paff när han vid ett par tillfällen reagerade med ändå intensivare viftningar och leenden - precis vid samma ställen som förra gången.
En premenad blev det också under förmiddagen. Träd och häckar stod i grönska och blom och i rabatterna fanns mängder med vårblommor, det var så vackert. Under promenaden kom vi till ett nyöppnad café där vi stannade och Affes pappa fick uppiggande kaffe och farmor fick en cheesecake som var fantastiskt god.
Vi satt ganska länge utanför caféet i solen och Affe sov så lugnt i sin vagn. Plötsligt fick vi se en härlig syn. Från ett sjukhem i närheten kom en gammal dam i rullstol som kördes av en medelålders man med invandrarbakgrund. Promenaden gick sakta och man såg att båda två njöt av den fina vårdagen. Så kom de fram till en häck som blommade så vackert innanför ett staket. Vårdaren stannade och stod en stund och tittade, så vände han rullstolen ett kvarts varv så att den gamla damen blev sittande så hon kunde titta rakt in i den vackra häcken. De stod så en stund och så böjde sig vårdaren in över staketet och valde noggrant ut några blomsterkvistar som han bröt av och gav den gamla damen. Hon luktade på dem och la så ner dem i sitt knä och så fortsatte de två sin stilla promenad.
Vad trevligt det var att få se en sådan omtanke - jag blev nästan lite rörd - och hoppas bara att flera gamla människor kan bli så mänskligt bemötta i vården i dag.
Precis som vid förra besöket lekte, läste och pratade vi mycket. Att få umgås med ett litet barnbarn i lugn och ro på morgonen är härligt. Affe kom till sin farmor, mätt och nybytt på, vid halvåttatiden och vi kunde börja leka. Den här gången var det inte alls roligt med fingerlekar nej, nu var det böckerna, en gosekanin och en bitring som gällde.
Vi läste en ny bok om Lilla Pip, en kyckling, och den var ganska trevlig tyckte Affe. Trevlig var också bilderboken om Nalle Puh och hans vänner men när boken om Tummen kom fram började Affe att vifta ordentligt med armar och ben. Det såg faktiskt ut som om han kände igen boken och blev ivrig att få höra den. Farmor blev ganska paff när han vid ett par tillfällen reagerade med ändå intensivare viftningar och leenden - precis vid samma ställen som förra gången.
En premenad blev det också under förmiddagen. Träd och häckar stod i grönska och blom och i rabatterna fanns mängder med vårblommor, det var så vackert. Under promenaden kom vi till ett nyöppnad café där vi stannade och Affes pappa fick uppiggande kaffe och farmor fick en cheesecake som var fantastiskt god.
Vi satt ganska länge utanför caféet i solen och Affe sov så lugnt i sin vagn. Plötsligt fick vi se en härlig syn. Från ett sjukhem i närheten kom en gammal dam i rullstol som kördes av en medelålders man med invandrarbakgrund. Promenaden gick sakta och man såg att båda två njöt av den fina vårdagen. Så kom de fram till en häck som blommade så vackert innanför ett staket. Vårdaren stannade och stod en stund och tittade, så vände han rullstolen ett kvarts varv så att den gamla damen blev sittande så hon kunde titta rakt in i den vackra häcken. De stod så en stund och så böjde sig vårdaren in över staketet och valde noggrant ut några blomsterkvistar som han bröt av och gav den gamla damen. Hon luktade på dem och la så ner dem i sitt knä och så fortsatte de två sin stilla promenad.
Vad trevligt det var att få se en sådan omtanke - jag blev nästan lite rörd - och hoppas bara att flera gamla människor kan bli så mänskligt bemötta i vården i dag.
söndag 6 maj 2007
Och jag som tittar så lite på TV!!!
En halvenergisk lördag närmade sig kvällen. Under eftermiddagens husliga bestyr stod TV:n på i bakgrunden och jag lyssnade, och tittade då och då, när AIK förlorade mot Helsingborg. Jag var ju också tvungen att se hur det gick på V 75 och kunde konstatera att jag spelat hem några femmor men eftersom utdelningen endast var 10 kronor var det inte mycket att hurra för!
Jag, som normalt tittar väldigt lite på TV, fortsatte mitt TV-tittande med Pokerfejs för att se vem som vann en miljon kronor genom att ha kunskaper och ett bra pokerfejs!
Så var det dags för en stunds meditation på balkongen före sänggåendet och det sedvanliga korsordslösandet.
Men denna kväll satte jag åter på TV:n och zappade runt lite bland kanalerna för att se om det eventuellt var något som intresserade mig.
Plötsligt kom jag till en kanal som hette Axess och där såg jag något som fick mig att tvärstanna. En gammal svartvit bild med en operasångare med rasslig musik i bakgrunden - vad var nu detta? Jo, det var ett program från mitten av 1990-talet, som visade inspelningar från början av 1900-talet och framåt med operasångare i deras största roller på scener runt om i världen. Här visades också glimtar från filminspelningar och TV-program där de deltagit.
Jag var helt fascinerad och njöt i fulla drag varenda minut av det drygt timslånga programmet. Här fick jag se Enrico Caruso, Maria Callas, Jussi Björling, Fritz Wunderlich och flera stora stjärnor inom operavärlden som jag aldrig har hört talas om. Vilket program - jag kunde knappast somna efteråt och kunde tyvärr konstatera att jag inte ens haft en tanke på att sätta på videon för att spela in det.
Tack snälla Axess, en för mig totalt okänd kanal, som bjöd mig på detta!
Jag, som normalt tittar väldigt lite på TV, fortsatte mitt TV-tittande med Pokerfejs för att se vem som vann en miljon kronor genom att ha kunskaper och ett bra pokerfejs!
Så var det dags för en stunds meditation på balkongen före sänggåendet och det sedvanliga korsordslösandet.
Men denna kväll satte jag åter på TV:n och zappade runt lite bland kanalerna för att se om det eventuellt var något som intresserade mig.
Plötsligt kom jag till en kanal som hette Axess och där såg jag något som fick mig att tvärstanna. En gammal svartvit bild med en operasångare med rasslig musik i bakgrunden - vad var nu detta? Jo, det var ett program från mitten av 1990-talet, som visade inspelningar från början av 1900-talet och framåt med operasångare i deras största roller på scener runt om i världen. Här visades också glimtar från filminspelningar och TV-program där de deltagit.
Jag var helt fascinerad och njöt i fulla drag varenda minut av det drygt timslånga programmet. Här fick jag se Enrico Caruso, Maria Callas, Jussi Björling, Fritz Wunderlich och flera stora stjärnor inom operavärlden som jag aldrig har hört talas om. Vilket program - jag kunde knappast somna efteråt och kunde tyvärr konstatera att jag inte ens haft en tanke på att sätta på videon för att spela in det.
Tack snälla Axess, en för mig totalt okänd kanal, som bjöd mig på detta!
fredag 4 maj 2007
Derby
I går kväll var det derby på Parken i Norrköping!
Inte mindre än 11.000 personer hade gått dit för att se mötet mellan IFK och Sylvia. Vädrets makter var vänligt sinnade och för Sylvias del var det mycket viktigt att det kom många åskådare då det var deras hemmamatch och klubben är i skriande behov av pengar.
Naturligtvis ville mamma, sjuårige E och mormor gå se matchen och denna kväll var även pappa och Loppan med. Redan när vi bänkade oss högt uppe på östra läktaren var Peking Fanz hejarklack i full gång - aldrig har jag väl hört så mycket sång och glada tillrop på någon match som i går kväll.
IFK, för kvällen klädda i rött, fick nog lite mer motstånd än vad man räknat med för Sylvia kämpade hårt. Matchen var stundtals tämligen ful och inte mindre än två röda kort och sju (?) gula delades ut! När matchen nästan var slut stod det 2-0 till IFK men då fick Sylvias Johan Roxström genom en straff sätta slutresultatet 2-1. Och det verkade publiken mycket nöjd med!
E var synnerligen nöjd med vinsten och Loppan var också nöjd eftersom hon fick äta massor med godis (och vid IFKs första mål lyftas upp av mormors raka armar i den vrålande folkhopen!)
Men mest nöjd måste Sylvias kassör ha varit!
Inte mindre än 11.000 personer hade gått dit för att se mötet mellan IFK och Sylvia. Vädrets makter var vänligt sinnade och för Sylvias del var det mycket viktigt att det kom många åskådare då det var deras hemmamatch och klubben är i skriande behov av pengar.
Naturligtvis ville mamma, sjuårige E och mormor gå se matchen och denna kväll var även pappa och Loppan med. Redan när vi bänkade oss högt uppe på östra läktaren var Peking Fanz hejarklack i full gång - aldrig har jag väl hört så mycket sång och glada tillrop på någon match som i går kväll.
IFK, för kvällen klädda i rött, fick nog lite mer motstånd än vad man räknat med för Sylvia kämpade hårt. Matchen var stundtals tämligen ful och inte mindre än två röda kort och sju (?) gula delades ut! När matchen nästan var slut stod det 2-0 till IFK men då fick Sylvias Johan Roxström genom en straff sätta slutresultatet 2-1. Och det verkade publiken mycket nöjd med!
E var synnerligen nöjd med vinsten och Loppan var också nöjd eftersom hon fick äta massor med godis (och vid IFKs första mål lyftas upp av mormors raka armar i den vrålande folkhopen!)
Men mest nöjd måste Sylvias kassör ha varit!
torsdag 3 maj 2007
Nyfiken
Idag när jag satt vid datorn plingade det till i min mobil och si där kom ett sms. Jag läste det och såg därefter att jag hade ett missat telefonsamtal i mobilen. Jag kände inte igen numret och eftersom jag satt vid datorn gick jag in på hitta.se och kollade vem det var som ringt mig. Häpen konstaterade jag blivit uppringd från Vin & Sprit.
Jag funderade över vad dom ville mig? Har de koll på att jag varje månad går på Systembolaget och köper ett par tre av månadens nyutkomna viner - ville de erbjuda mig något nytt och alldeles extra? Eller, ljuva tanke, ville de ha mig i någon testpanel av något slag!!
En lång stund satt jag och funderade och så bestämde jag mig - jag ringer upp! Jag brukar aldrig göra det men nu var det lite för spännande för att låta bli.
Jag slog numret, tre fyra signaler gick fram och en mansstämma svarade "Torbjörn". "Jo, hej!", sa jag," jag såg att du ringt mig för en liten stund sedan och nu undrar jag vad du ville?" Han skrattade och sa "Aha, det var till dig jag ringde - jag slog fel nummer - jag slog en siffra för mycket, tror jag. Blev du nyfiken?"
Jag erkände att visst blev jag det - fast jag berättade inte att jag kollat vart numret gick innan jag ringde!
Jag funderade över vad dom ville mig? Har de koll på att jag varje månad går på Systembolaget och köper ett par tre av månadens nyutkomna viner - ville de erbjuda mig något nytt och alldeles extra? Eller, ljuva tanke, ville de ha mig i någon testpanel av något slag!!
En lång stund satt jag och funderade och så bestämde jag mig - jag ringer upp! Jag brukar aldrig göra det men nu var det lite för spännande för att låta bli.
Jag slog numret, tre fyra signaler gick fram och en mansstämma svarade "Torbjörn". "Jo, hej!", sa jag," jag såg att du ringt mig för en liten stund sedan och nu undrar jag vad du ville?" Han skrattade och sa "Aha, det var till dig jag ringde - jag slog fel nummer - jag slog en siffra för mycket, tror jag. Blev du nyfiken?"
Jag erkände att visst blev jag det - fast jag berättade inte att jag kollat vart numret gick innan jag ringde!
Affe och Tummen
Under valborgsmässohelgen var jag och hälsade på Affe. Ja, naturligtvis även hans föräldrar fast de har kommit betydligt i skymundan nu sedan Affe har kommit till världen.
Det är bara tre veckor sedan jag träffade honom senast och under dessa veckor har han vuxit och utvecklats mycket. Han är en mycket lugn, nöjd och kompakt gosse. Han är snar till leende och när han levererar dem så blir han alldeles bedårande. Han var inte speciellt blyg inför sin farmor och jag fick många leenden men jag märkte allt att att leendena kom omedelbart och blev väldigt stora när mamma eller pappa dök upp.
Affes favoritleksak just nu är Tummen, en liten mjukisleksak, som han fått av gammelmoster och gammelmorbror. Jag kände inte till Tummen tidigare men han dök tydligen upp i bokform 1980 och är en liten trevlig varelse. Affes mamma hade en Tummenbok kvar sedan hon var liten och den kom fram och jag fick bläddra i den.
På söndagsmorgonen hade Affe och jag en härlig stund tillsammans när mamma och pappa somnat om och då passade vi på att leka och sjunga. Roligast var när farmors pekfinger måste borsta bort "grus" som fastnat på det! Och hon borstade bort gruset på Affes mage eller på sin arm - det tyckte Affe var mycket roligt! Så kom Tummenboken fram. Jag läste den högt för Affe och han låg och tittade mycket intresserat på bilderna. När lilla Tummen skulle bjuda en larv på mat blev Affe jätteglad. Antingen var bilderna roliga eller så tog farmor i lite extra när larven inte ville äta köttbullar o kyckling. Boken var faktiskt så rolig för oss båda att vi läste den två gånger.
Kanske ska farmor köpa med en bok och ta med till Affe nästa gång vi träffas ...
Det är bara tre veckor sedan jag träffade honom senast och under dessa veckor har han vuxit och utvecklats mycket. Han är en mycket lugn, nöjd och kompakt gosse. Han är snar till leende och när han levererar dem så blir han alldeles bedårande. Han var inte speciellt blyg inför sin farmor och jag fick många leenden men jag märkte allt att att leendena kom omedelbart och blev väldigt stora när mamma eller pappa dök upp.
Affes favoritleksak just nu är Tummen, en liten mjukisleksak, som han fått av gammelmoster och gammelmorbror. Jag kände inte till Tummen tidigare men han dök tydligen upp i bokform 1980 och är en liten trevlig varelse. Affes mamma hade en Tummenbok kvar sedan hon var liten och den kom fram och jag fick bläddra i den.
På söndagsmorgonen hade Affe och jag en härlig stund tillsammans när mamma och pappa somnat om och då passade vi på att leka och sjunga. Roligast var när farmors pekfinger måste borsta bort "grus" som fastnat på det! Och hon borstade bort gruset på Affes mage eller på sin arm - det tyckte Affe var mycket roligt! Så kom Tummenboken fram. Jag läste den högt för Affe och han låg och tittade mycket intresserat på bilderna. När lilla Tummen skulle bjuda en larv på mat blev Affe jätteglad. Antingen var bilderna roliga eller så tog farmor i lite extra när larven inte ville äta köttbullar o kyckling. Boken var faktiskt så rolig för oss båda att vi läste den två gånger.
Kanske ska farmor köpa med en bok och ta med till Affe nästa gång vi träffas ...
söndag 29 april 2007
Mamma Mu
Vem känner inte till Mamma Mu? En synnerligen trevlig och ovanlig ko som både kan vifta med hornen och svara i telefonen.
I går var Mamma Mu och Kråkan och hälsade på hos Norrköpings symfoniorkester. Storebror, Loppan och jag var där. Många barn hade kommit till De Geer i sällskap med mor- eller farföräldrar och vi bjöds alla på underhållning av hög klass.
När symfoniorkesterns medlemmar kom in på scenen blev Loppans ögon stora som klot. Hon visste att vi skulle titta på Mamma Mu och Kråkan och få lyssna på musik, men alla dessa människor som med sina instrument strömmade in, gjorde henne häpen. När de kommit igång med spelandet, bl a verk av Rossini och Tjajkowskij, vände hon sig mot mig och ansiktet riktigt strålade av glädje. Mamma Mu och Kråkan gick runt i orkestern och fick bekanta sig med de olika instrumenten och musikerna gav prov på hur de lät. Barnen kommenterade dem högljutt och när Mamma Mus sånger spelades så sjöng barnen med och gjorde rörelser till.
Storebror tyckte också att det var bra och kommenterade efteråt med kraft "Musiken var i alla fall bäst!"
I går var Mamma Mu och Kråkan och hälsade på hos Norrköpings symfoniorkester. Storebror, Loppan och jag var där. Många barn hade kommit till De Geer i sällskap med mor- eller farföräldrar och vi bjöds alla på underhållning av hög klass.
När symfoniorkesterns medlemmar kom in på scenen blev Loppans ögon stora som klot. Hon visste att vi skulle titta på Mamma Mu och Kråkan och få lyssna på musik, men alla dessa människor som med sina instrument strömmade in, gjorde henne häpen. När de kommit igång med spelandet, bl a verk av Rossini och Tjajkowskij, vände hon sig mot mig och ansiktet riktigt strålade av glädje. Mamma Mu och Kråkan gick runt i orkestern och fick bekanta sig med de olika instrumenten och musikerna gav prov på hur de lät. Barnen kommenterade dem högljutt och när Mamma Mus sånger spelades så sjöng barnen med och gjorde rörelser till.
Storebror tyckte också att det var bra och kommenterade efteråt med kraft "Musiken var i alla fall bäst!"
IFK
Inte har det skrivits mycket på den här sidan om fotboll inte! Man kan ju undra hur det egentligen är - har intresset svalnat och är IFK Norrköping bortglömt? Nej då! Någon match har jag följt på Norrköpings Tidningars hemsida och matchen i torsdags mot Enköping var sjuåriga barnbarnet och jag och tittade på. Vi hade laddat upp med årets första glass på Halvars kiosk, pratat fotboll och ätit en god middag innan vi begav oss till Parken. Drygt femtusen fotbollsintresserade hade samlats denna ljuvliga varma vårkväll.
Och vad fick vi se? Jo, de första femton minuterna av IFK-spelarna ganska pigga och det kändes riktigt bra. Men ack, resten av halvleken var bottenlöst tråkig, spelarna tycktes inte ha någon strategi alls utan passade helt planlöst till varandra när de väl fick bollen. Jag måste säga att jag kände mig ytterst besviken och orolig. Skulle det - i bästa fall - bli Superetten - ett år till?
I sista minuten av första halvlek lyckades i alla fall Gunnlaugsson få in ett mål och stämningen steg betydligt på läktarna. Andra halvlek inledde Enköping på ett oroväckande aggressivt sätt men trots stor vilja från laget blev det inget mål. I stället böfrjade IFK vakna till och få igång spelet och vi fick till och med se glimtar av riktigt fin och rolig fotboll. Det hela slutade med 3-0 och idag ligger vi på delad andra plats tillsammans med Örgryte och med Sirius i topp.
Trots vinsten så lämnade matchen ingen direkt glädje efter sig. Då var det bra mycket roligare att i söndags vara på Borgsmoskolan och titta på duktiga fotbollsspelare födda 2000. Där var det vilja och fläkt och full fart framåt, inte alltid med mål som resultat, men spelglädjen var det definitivt inget fel på. Och maken till entusiastisk publik har då jag aldrig skådat!
Så hav förtröstan IFK - fortsätter alla dessa barn från Eneby, Lindö, IFK och Skärblacka på detta sätt så är det inget snack om att vi tryggt ligger i Allsvenskan om femton-tjugo år. Då väntar ett nytt 1940-tal för IFK ....
Och vad fick vi se? Jo, de första femton minuterna av IFK-spelarna ganska pigga och det kändes riktigt bra. Men ack, resten av halvleken var bottenlöst tråkig, spelarna tycktes inte ha någon strategi alls utan passade helt planlöst till varandra när de väl fick bollen. Jag måste säga att jag kände mig ytterst besviken och orolig. Skulle det - i bästa fall - bli Superetten - ett år till?
I sista minuten av första halvlek lyckades i alla fall Gunnlaugsson få in ett mål och stämningen steg betydligt på läktarna. Andra halvlek inledde Enköping på ett oroväckande aggressivt sätt men trots stor vilja från laget blev det inget mål. I stället böfrjade IFK vakna till och få igång spelet och vi fick till och med se glimtar av riktigt fin och rolig fotboll. Det hela slutade med 3-0 och idag ligger vi på delad andra plats tillsammans med Örgryte och med Sirius i topp.
Trots vinsten så lämnade matchen ingen direkt glädje efter sig. Då var det bra mycket roligare att i söndags vara på Borgsmoskolan och titta på duktiga fotbollsspelare födda 2000. Där var det vilja och fläkt och full fart framåt, inte alltid med mål som resultat, men spelglädjen var det definitivt inget fel på. Och maken till entusiastisk publik har då jag aldrig skådat!
Så hav förtröstan IFK - fortsätter alla dessa barn från Eneby, Lindö, IFK och Skärblacka på detta sätt så är det inget snack om att vi tryggt ligger i Allsvenskan om femton-tjugo år. Då väntar ett nytt 1940-tal för IFK ....
Ramunderberget
Under drygt 40 år har jag tämligen regelbundet passerat Söderköping och sett Ramunderberget i stadens bakgrund. Mest fascinerad har jag nog varit av namnet Ramunderberget - det är som taget ur en saga.
För ett par veckor sedan beslutade jag mig för att göra en utflykt till Söderköping. Besöket inleddes med en konst- och konsthantverksutställning. Därefter kände jag mig mogen för att bestiga berget. Nu visade det sig, till min lättnad, att där fanns trappor och då var ju saken tämligen enkel. Jag började "klättringen" och stannade endast en gång på vägen för att ta ett par bilder.
Snart var jag högst uppe på berget och där fanns ett litet "lusthus", där jag satte mig ner och njöt av utsikten. Lite förargad var jag över att jag inte tagit med vatten eftersom dagen var varm!
Efter en stund kom två par i yngre medelåldern upp till "lusthuset". De hälsade med nickningar och leenden och började prata intensivt med varandra. Jag kände inte igen deras språk men gissade att de kanske kom från Iran eller Irak. Plötsligt lystrade jag - den ena kvinnan översatte samtalet på knackig tyska till en av männen. Han svarade henne på perfekt tyska och jag förstod då att han var tysk. Jag kunde inte hålla tyst utan frågade honom vad han tyckte om utsikten. Det visade sig att de tre andra kom från Syrien och nu var tysken med sin fru på besök i Sverige hos sina vänner. Den tyske mannen blev mycket glad att få prata på sitt språk eftersom han konstaterat efter en vecka i Sverige, att alla svenskar kunde bra engelska och en och annan kunde franska, men hittills hade han inte mött en enda som kunde tyska!
Det hela slutade med ett mycket trevligt och glatt samtal på tre olika språk i solen och jag blev bjuden på varmt te och ostbågar.
Det hade jag inte väntat mig av mitt första besök på Ramunderberget.
För ett par veckor sedan beslutade jag mig för att göra en utflykt till Söderköping. Besöket inleddes med en konst- och konsthantverksutställning. Därefter kände jag mig mogen för att bestiga berget. Nu visade det sig, till min lättnad, att där fanns trappor och då var ju saken tämligen enkel. Jag började "klättringen" och stannade endast en gång på vägen för att ta ett par bilder.
Snart var jag högst uppe på berget och där fanns ett litet "lusthus", där jag satte mig ner och njöt av utsikten. Lite förargad var jag över att jag inte tagit med vatten eftersom dagen var varm!
Efter en stund kom två par i yngre medelåldern upp till "lusthuset". De hälsade med nickningar och leenden och började prata intensivt med varandra. Jag kände inte igen deras språk men gissade att de kanske kom från Iran eller Irak. Plötsligt lystrade jag - den ena kvinnan översatte samtalet på knackig tyska till en av männen. Han svarade henne på perfekt tyska och jag förstod då att han var tysk. Jag kunde inte hålla tyst utan frågade honom vad han tyckte om utsikten. Det visade sig att de tre andra kom från Syrien och nu var tysken med sin fru på besök i Sverige hos sina vänner. Den tyske mannen blev mycket glad att få prata på sitt språk eftersom han konstaterat efter en vecka i Sverige, att alla svenskar kunde bra engelska och en och annan kunde franska, men hittills hade han inte mött en enda som kunde tyska!
Det hela slutade med ett mycket trevligt och glatt samtal på tre olika språk i solen och jag blev bjuden på varmt te och ostbågar.
Det hade jag inte väntat mig av mitt första besök på Ramunderberget.
onsdag 25 april 2007
Jussi Björling, eller?
Vi har varit på minisång idag, Loppan och jag.
Ibland är "danslekarna" väldigt intensiva (och långvariga!!) och under dagens ballongsång låg mormor flera gånger platt som en pannkaka på magen för att sedan "blåsa upp sig" och bli en stor pampig röd ballong som stod på tå. Nog hade det varit skönt att få ligga kvar på golvet och inte behöva ge sig upp och göra "karusellen" avslutning!!
Efter sången var det dags att gå hem till mormor för att äta lunch. Nej, inga köttbullar för Loppan idag inte, det skulle vara nygrillade kycklinglår från saluhallen! Vilket det naturligtvis blev!
Sedan skulle vi sjunga och läsa sagor. Det var ingen hejd på sjungandet under eftermiddagen och snart var mormors röst nästan helt borta så hon föreslog att vi skulle lyssna på en skiva med Pippisånger. Jo, det var Loppan med på och ibland så sjöng vi med i låtarna också.
När skivan var färdigspelad föreslog mormor att vi skulle sätta på en skiva med Pettson och Findus - med en berättelse om en mycket spännande rävjakt.
Loppan funderade en stund och så frågade hon: Vem är det som sjunger? Jussi Björling, eller?
Hon vet minsann vad mormor brukar lyssna på ...
Ibland är "danslekarna" väldigt intensiva (och långvariga!!) och under dagens ballongsång låg mormor flera gånger platt som en pannkaka på magen för att sedan "blåsa upp sig" och bli en stor pampig röd ballong som stod på tå. Nog hade det varit skönt att få ligga kvar på golvet och inte behöva ge sig upp och göra "karusellen" avslutning!!
Efter sången var det dags att gå hem till mormor för att äta lunch. Nej, inga köttbullar för Loppan idag inte, det skulle vara nygrillade kycklinglår från saluhallen! Vilket det naturligtvis blev!
Sedan skulle vi sjunga och läsa sagor. Det var ingen hejd på sjungandet under eftermiddagen och snart var mormors röst nästan helt borta så hon föreslog att vi skulle lyssna på en skiva med Pippisånger. Jo, det var Loppan med på och ibland så sjöng vi med i låtarna också.
När skivan var färdigspelad föreslog mormor att vi skulle sätta på en skiva med Pettson och Findus - med en berättelse om en mycket spännande rävjakt.
Loppan funderade en stund och så frågade hon: Vem är det som sjunger? Jussi Björling, eller?
Hon vet minsann vad mormor brukar lyssna på ...
måndag 23 april 2007
Storebrors funderingar
Loppans storebror satt i kväll och funderade över vad han ska bli när han blir stor. Slutligen sa han till mamma:
- Jag ska bli byggnadsarbetare när jag blir stor. Och fotbollsproffs! Vad ska du bli när du blir stor mamma?
- Tja, kanske arkitekt, svarade mamma.
- Ja och jag vet!! Du kan bli fotbollspublik!!!
- Jag ska bli byggnadsarbetare när jag blir stor. Och fotbollsproffs! Vad ska du bli när du blir stor mamma?
- Tja, kanske arkitekt, svarade mamma.
- Ja och jag vet!! Du kan bli fotbollspublik!!!
Krokodilen
Lilla Loppan bad idag på eftermiddagen sin mamma att rita en krokodil. Mamma tog fram papper och ritade en, vad hon tyckte, riktigt fin krokodil.
Loppan tittade på krokodilen och började gråta.
Mamma blev alldeles paff och undrade varför Loppan blev ledsen - vad var det som var fel?
Loppan tittade på krokodilen och svarade snyftande: Den skulle ju vara levande, inte död!
Loppan tittade på krokodilen och började gråta.
Mamma blev alldeles paff och undrade varför Loppan blev ledsen - vad var det som var fel?
Loppan tittade på krokodilen och svarade snyftande: Den skulle ju vara levande, inte död!
söndag 22 april 2007
Det blommande körsbärsträdet
Visst är våren här även om en och annan dag är otrevligt kall.
För ett par veckor sedan såg jag en härlig vårhändelse. På en närbelägen gata finns ett stort japanskt körsbärsträd vars grenar delvis når ända fram till trottoaren. Nu hade trädet slagit ut i full blom och de rosa blommorna täckte hela grenverket - en mycket praktfull syn.
På trottoaren såg jag en ung mamma som närmade sig trädet med en barnvagn. Hon tittade på trädet och när hon kom fram till det böjde hon sig raskt ner över barnvagnen och tog upp det lilla barnet och lyfte det på raka armar mot trädet så att den lilla riktigt skulle få se den praktfulla blomningen och kanske känna doften av blommorna.
Vi var många som log när det lilla, kanske halvårsgamla, barnet fick se sitt livs första blommande körsbärsträd!
För ett par veckor sedan såg jag en härlig vårhändelse. På en närbelägen gata finns ett stort japanskt körsbärsträd vars grenar delvis når ända fram till trottoaren. Nu hade trädet slagit ut i full blom och de rosa blommorna täckte hela grenverket - en mycket praktfull syn.
På trottoaren såg jag en ung mamma som närmade sig trädet med en barnvagn. Hon tittade på trädet och när hon kom fram till det böjde hon sig raskt ner över barnvagnen och tog upp det lilla barnet och lyfte det på raka armar mot trädet så att den lilla riktigt skulle få se den praktfulla blomningen och kanske känna doften av blommorna.
Vi var många som log när det lilla, kanske halvårsgamla, barnet fick se sitt livs första blommande körsbärsträd!
Orolig natt
I natt vaknade jag flera gånger!
Vid ett av dessa tillfällen hörde jag hur hissen startade, åkte en kort stund, stannade och startade igen. Så höll den på länge. Jag konstaterade att klockan var fyra och tänkte "nu kommer tidningen" och tyckte det var konstigt att tidningsbudet åkte en trappa i sänder upp och lämnade sina tidningar! Och såå många trappor är det ju inte så jag undrade vad som pågick!
Efter en halvtimme låg jag fortfarande vaken och tänkte då "nu hämtar jag tidningen och läser en stund" så somnar jag säkert om. Jag gick ut i hallen men såg ingen tidning. Kanske hade tidningsbudet bara satt den i brevinkastet på utsidan - den är ju tjock på söndagarna och ganska svår att pressa ner. Alltså öppnade jag dörren för att ta in tidningen men där finns ingen tidning. I stället såg jag på översta trappsteget utanför min dörr en ung man så djupt försjunken i sömn att han inte märkte att belysningen tändes och att han blev beskådad av en mycket förvånad dam. Jag stängde dörren försiktigt och låste den ordentligt.
Lite måste jag le när jag tänkte på hur mannen åkt upp och ner med hissen så många gånger utan att hitta hem. I stället gav han upp på översta våningen och satte sig på ett trappsteg och somnade. Kanske i förhoppningen att han kunde läsa "våningssiffrorna" på hissknapparna lite lättare när han vaknade!
När jag vaknade vid åttatiden hade tidningen kommit och den unge mannen var borta!
Vid ett av dessa tillfällen hörde jag hur hissen startade, åkte en kort stund, stannade och startade igen. Så höll den på länge. Jag konstaterade att klockan var fyra och tänkte "nu kommer tidningen" och tyckte det var konstigt att tidningsbudet åkte en trappa i sänder upp och lämnade sina tidningar! Och såå många trappor är det ju inte så jag undrade vad som pågick!
Efter en halvtimme låg jag fortfarande vaken och tänkte då "nu hämtar jag tidningen och läser en stund" så somnar jag säkert om. Jag gick ut i hallen men såg ingen tidning. Kanske hade tidningsbudet bara satt den i brevinkastet på utsidan - den är ju tjock på söndagarna och ganska svår att pressa ner. Alltså öppnade jag dörren för att ta in tidningen men där finns ingen tidning. I stället såg jag på översta trappsteget utanför min dörr en ung man så djupt försjunken i sömn att han inte märkte att belysningen tändes och att han blev beskådad av en mycket förvånad dam. Jag stängde dörren försiktigt och låste den ordentligt.
Lite måste jag le när jag tänkte på hur mannen åkt upp och ner med hissen så många gånger utan att hitta hem. I stället gav han upp på översta våningen och satte sig på ett trappsteg och somnade. Kanske i förhoppningen att han kunde läsa "våningssiffrorna" på hissknapparna lite lättare när han vaknade!
När jag vaknade vid åttatiden hade tidningen kommit och den unge mannen var borta!
torsdag 1 mars 2007
Lätt pinsamt
Oj, vad tiden går. Lat-måndag, bridge-tisdag, Loppan-onsdag och ont-i-armen-torsdag. Snart är veckan slut.
Men det här med ont i armen, den högra, har oroat under några dagar. Det har värkt från armbågen och ner mot handleden och i onsdags sa jag till och med till Loppan under minisången att jag inte orkade lyfta henne så mycket när vi gjorde "gymnastikpassen".
Men i går kväll föll polletten ner. Jag har faktiskt varje dag spelat bridge ett par timmar på datorn och min värk i armen var inget annat än bridge-arm - en liten variant på tennisarmbåge!!! Pinsamt!
Så nu ska jag vila armen några dagar och sedan Loppan - så lyfter jag dig högt upp i luften igen!
Men det här med ont i armen, den högra, har oroat under några dagar. Det har värkt från armbågen och ner mot handleden och i onsdags sa jag till och med till Loppan under minisången att jag inte orkade lyfta henne så mycket när vi gjorde "gymnastikpassen".
Men i går kväll föll polletten ner. Jag har faktiskt varje dag spelat bridge ett par timmar på datorn och min värk i armen var inget annat än bridge-arm - en liten variant på tennisarmbåge!!! Pinsamt!
Så nu ska jag vila armen några dagar och sedan Loppan - så lyfter jag dig högt upp i luften igen!
tisdag 27 februari 2007
Oväntat besök
Sent på lördagseftermiddagen ringde telefonen. Den uppringande var en före detta arbetskamrat som tillsammans med sin fru och en god vän nu satt på en restaurang i Norrköping. De hade just ätit asiatiskt och undrade om jag hade "pannan på" och om de kunde titta in. Visst, en liten stund passade bra, innan sonen och jag skulle iväg på champagneprovningen. Oh, vad roligt det var att de kom och hälsade på! Vi hade inte träffats på drygt två år så återseendet var kärt. De var på väg till Skänninge tillsammans med sin vän som var organist och som skulle ge en konsert vid invigningen av en ny orgel i kyrkan där på söndagen. Det blev en intensiv och glad pratstund. Glad blev jag också när jag på söndagskvällen lyssnade på den CD-skiva jag fick vid besöket där den gode vännen mycket skickligt framförde "orgelbearbetningar" på orgeln i Hedvig Eleonoras kyrka i Stockholm.
måndag 26 februari 2007
Champagneprovning igen!
Såå ofta brukar vi vanligtvis inte ha champagneprovning men i helgen var det dags igen! Vi blev så inspirerade vid förra provningen att vi beslöt att inte vänta så länge till nästa gång.
Sonen hade kommit från Stockholm och på lördagskvällen var det dags att efter middagen titta på uttagningen till melodifestivalen, att heja på Uggla och konstatera att unge Andreas Johnson säkert skulle gå vidare! Efter det barnen lagt sig började provningen.
Vi hade sedvanligt tre flaskor att prova. Jag hade varit ute på nätet och letat efter fina recensioner från en vinklubb och hittat en billig champagne, Tarlant Brut Zero, som höjts till skyarna. Jag hade aldrig hört talas om den men den fanns i beställningssortimentet på systembolaget. Dottern hade "bara tagit" en flaska ur hyllan på systemet som hon inte sett tidigare och det blev Leclerc Briant. Sonen hade köpt en lyxig champagne Nicolas Feuillatte Cuvee Palmes d´Or Brut 1996.
Vid redovisningen efter provningen kunde vi konstatera att den lyxiga champagnen serverats i "Glas 1" och att alla tyckte den var frisk och god men att den trots det hamnade på sista plats hos samtliga. "Glas 2" som innehöll "Tarlanten" tyckte två av oss kom på första plats medan "Glas 3" med "Leclercen", som av samtliga bedömdes som den äldsta och mest smakrika, hamnade på första plats av de två andra. Sällan har väl setts så snopna ansikten och jag tror till och med att tystnaden varade väldigt länge när vi fick reda på att "Feuillatten" var den som alla "spolat".
Efter redovisningen kom ostar fram och det blev ytterligare en upplevelse! Dottern hade köpt en "champagneost" i en ostaffär i Linköping, som i storleken var som en liten tillplattad grapefrukt. Beroende på mognadsgrad hos osten fanns en liten grop på ovansidan av den (större vid mer mogen ost) och i den hälldes lite champagne. Smakkombinationen av denna ost och champagne, framför allt "Leclercen", var något av det största jag någonsin upplevt!
Än en gång konstaterade vi att det varit en mycket lyckad provning som under nästan tre timmar!
Sonen hade kommit från Stockholm och på lördagskvällen var det dags att efter middagen titta på uttagningen till melodifestivalen, att heja på Uggla och konstatera att unge Andreas Johnson säkert skulle gå vidare! Efter det barnen lagt sig började provningen.
Vi hade sedvanligt tre flaskor att prova. Jag hade varit ute på nätet och letat efter fina recensioner från en vinklubb och hittat en billig champagne, Tarlant Brut Zero, som höjts till skyarna. Jag hade aldrig hört talas om den men den fanns i beställningssortimentet på systembolaget. Dottern hade "bara tagit" en flaska ur hyllan på systemet som hon inte sett tidigare och det blev Leclerc Briant. Sonen hade köpt en lyxig champagne Nicolas Feuillatte Cuvee Palmes d´Or Brut 1996.
Vid redovisningen efter provningen kunde vi konstatera att den lyxiga champagnen serverats i "Glas 1" och att alla tyckte den var frisk och god men att den trots det hamnade på sista plats hos samtliga. "Glas 2" som innehöll "Tarlanten" tyckte två av oss kom på första plats medan "Glas 3" med "Leclercen", som av samtliga bedömdes som den äldsta och mest smakrika, hamnade på första plats av de två andra. Sällan har väl setts så snopna ansikten och jag tror till och med att tystnaden varade väldigt länge när vi fick reda på att "Feuillatten" var den som alla "spolat".
Efter redovisningen kom ostar fram och det blev ytterligare en upplevelse! Dottern hade köpt en "champagneost" i en ostaffär i Linköping, som i storleken var som en liten tillplattad grapefrukt. Beroende på mognadsgrad hos osten fanns en liten grop på ovansidan av den (större vid mer mogen ost) och i den hälldes lite champagne. Smakkombinationen av denna ost och champagne, framför allt "Leclercen", var något av det största jag någonsin upplevt!
Än en gång konstaterade vi att det varit en mycket lyckad provning som under nästan tre timmar!
söndag 25 februari 2007
Pärlplattetillverkning
Onsdagen och torsdagen gick i pysslandets tecken. Barnbarnen var sportlovslediga och skulle vara ett par dagar hos mormor. Och då skulle vi pyssla, det var vi överens om. Så för första gången i sitt liv gjorde mormor en pärlplatta (en anka!) och barnen gjorde fina fjärilar. Dessutom tillverkade vi massor med kylskåpsmagneter och olika små lerfigurer som vi sedan brände i ugnen. Det roligaste av allt var att en del var självlysande så Loppan sprang allt som oftast in i klädkammaren och stängde dörren om sig och njöt av titta på de spännande figurerna i mörkret därinne.
Naturligtvis måste vi frossa lite extra så Lindahls konditori fick besök och tänk att just där kan man få de största och godaste lyxsemlorna i stan. Så NU vet vi det.
Vi hann också med att läsa massor med sagor och att spela spel på datorn. Där inte mormor lyckades vinna över Gossen i Maus-skidåkning eller vinna över Loppan i memory! Men en baddare att fånga nedfallande kex i en Maus-stövel det var hon!
Si, det var ett par mycket roliga och intensiva dagar vi hade tillsammans!
Naturligtvis måste vi frossa lite extra så Lindahls konditori fick besök och tänk att just där kan man få de största och godaste lyxsemlorna i stan. Så NU vet vi det.
Vi hann också med att läsa massor med sagor och att spela spel på datorn. Där inte mormor lyckades vinna över Gossen i Maus-skidåkning eller vinna över Loppan i memory! Men en baddare att fånga nedfallande kex i en Maus-stövel det var hon!
Si, det var ett par mycket roliga och intensiva dagar vi hade tillsammans!
tisdag 20 februari 2007
Bridgeförmiddag
Strax efter halv nio i morse begav mig till tisdagsbridgen.
Flera var sjuka så därför frågade Sigrid, som brukar spela med Eva, om inte hon och jag kunde spela tillsammans. Med glädje svarade jag "ja" för Sigrid är en mycket duktig bridgespelare. Hon är 90+, alltid glad och trevlig och snabb i repliken och trots sin respektabla ålder är hon helt klar i huvudet och har ett kortminne som kan göra de flesta avundsjuka. Hon är också en mycket stilig kvinna som alltid klär sig elegant och i färgkombinationer som är perfekt genomtänkta.
Det skulle säkert bli en trevlig bridgeförmiddag.
Nu visade det sig att korten satt besynnerligt. Det var långa färger, korten satt snett och vid ett tillfälle fick en spelare endast hjärter och spader i en giv. Det var nästan svårt att låta bli att kommentera givarna.
Sigrid går fram på ett försiktigt och korrekt sätt i budgivningen och blev lite förvånad när jag på hennes "en hjärter" svarade "fyra hjärter" och alltså ville till utgång omedelbart och det med Sigrid som spelförare! Hon tänkte noggrant igenom hur hon skulle spela partiet och naturligtvis spelade hon hem det.
Efter några givar hamnade vi i en annan situation. På Sigrids "en hjärter" svarade jag "en spader" som hon avböjde med "en sang". Till hennes förskräckelse svarade jag "fyra sang". Ånyo blev hon spelförare och spelade hem partiet trots att jag inte hade en enda hjärter och hon inte en enda spader.
Vid ett tillfälle gick vi upp i fem hjärter och jag lyckades spela en storslam. Synd bara att vi inte bjudit ut högre.
När vi spelat färdigt och skulle gå hem kom Sigrid fram till mig och sa: "Det kändes ovant för mig att du bjöd så högt men det gick ju bra. Jag såg i alla fall att du tänkte ordentligt innan du la budet!"
Och då kände jag mig lite stolt!
Flera var sjuka så därför frågade Sigrid, som brukar spela med Eva, om inte hon och jag kunde spela tillsammans. Med glädje svarade jag "ja" för Sigrid är en mycket duktig bridgespelare. Hon är 90+, alltid glad och trevlig och snabb i repliken och trots sin respektabla ålder är hon helt klar i huvudet och har ett kortminne som kan göra de flesta avundsjuka. Hon är också en mycket stilig kvinna som alltid klär sig elegant och i färgkombinationer som är perfekt genomtänkta.
Det skulle säkert bli en trevlig bridgeförmiddag.
Nu visade det sig att korten satt besynnerligt. Det var långa färger, korten satt snett och vid ett tillfälle fick en spelare endast hjärter och spader i en giv. Det var nästan svårt att låta bli att kommentera givarna.
Sigrid går fram på ett försiktigt och korrekt sätt i budgivningen och blev lite förvånad när jag på hennes "en hjärter" svarade "fyra hjärter" och alltså ville till utgång omedelbart och det med Sigrid som spelförare! Hon tänkte noggrant igenom hur hon skulle spela partiet och naturligtvis spelade hon hem det.
Efter några givar hamnade vi i en annan situation. På Sigrids "en hjärter" svarade jag "en spader" som hon avböjde med "en sang". Till hennes förskräckelse svarade jag "fyra sang". Ånyo blev hon spelförare och spelade hem partiet trots att jag inte hade en enda hjärter och hon inte en enda spader.
Vid ett tillfälle gick vi upp i fem hjärter och jag lyckades spela en storslam. Synd bara att vi inte bjudit ut högre.
När vi spelat färdigt och skulle gå hem kom Sigrid fram till mig och sa: "Det kändes ovant för mig att du bjöd så högt men det gick ju bra. Jag såg i alla fall att du tänkte ordentligt innan du la budet!"
Och då kände jag mig lite stolt!
måndag 19 februari 2007
Så kan en måndag också vara
På den tiden jag arbetade var inte måndagen speciellt rolig. Man var tvungen att gå och lägga sig tidigt på söndagskvällen för att orka upp och, åtminstone vintertid, så var det mörkt och eländigt ute. Och en lång arbetsvecka väntade... Nej, nej den tiden saknar jag inte alls.
Dagens måndag är helt annorlunda. Som t ex idag - jag sov till klockan nästan var nio - men sedan blev det bråttom. Den vanliga tidningsläsningen på dryga timmen var inte att tänka på utan det var bara att göra sig i ordning inför dagen. Varför denna brådska för en pensionär? Jo, bridge stod det på programmet.
Vid tiotiden dök bridgekamrat Barbro upp pigg och nyter efter en halvtimmes pomenad genom staden och snart satt vi bänkade framför datorn vid ett bridgeprogram. Eftersom Barbro är den kunniga av oss så var det mest jag som spelade och som sedan fick frågor om varför jag gjorde si eller så och som också fick lite tips hur jag borde ha spelat. Vi analyserade spelen tillsammans och blev glada när vi vann över datorn och något mer molokna när datorn spelade skickligare än vi.
Förmiddagen gick fort och efter lunch och välbehövligt kaffe kom "riktiga" kortleken fram. Vid köksbordet spelade vi ett antal partier som vi efteråt gick igenom noggrant och analyserade. Vi kontrollerade budgivningen och vissa partier spelade vi om för att se hur det gått om vi spelat två hjärter i stället för två sang... Det var mycket lärorikt och intressant.
Och rätt som det var så var klockan fem och vi konstaterade att vi spelat kort en hel arbetsdag!
Dagens måndag är helt annorlunda. Som t ex idag - jag sov till klockan nästan var nio - men sedan blev det bråttom. Den vanliga tidningsläsningen på dryga timmen var inte att tänka på utan det var bara att göra sig i ordning inför dagen. Varför denna brådska för en pensionär? Jo, bridge stod det på programmet.
Vid tiotiden dök bridgekamrat Barbro upp pigg och nyter efter en halvtimmes pomenad genom staden och snart satt vi bänkade framför datorn vid ett bridgeprogram. Eftersom Barbro är den kunniga av oss så var det mest jag som spelade och som sedan fick frågor om varför jag gjorde si eller så och som också fick lite tips hur jag borde ha spelat. Vi analyserade spelen tillsammans och blev glada när vi vann över datorn och något mer molokna när datorn spelade skickligare än vi.
Förmiddagen gick fort och efter lunch och välbehövligt kaffe kom "riktiga" kortleken fram. Vid köksbordet spelade vi ett antal partier som vi efteråt gick igenom noggrant och analyserade. Vi kontrollerade budgivningen och vissa partier spelade vi om för att se hur det gått om vi spelat två hjärter i stället för två sang... Det var mycket lärorikt och intressant.
Och rätt som det var så var klockan fem och vi konstaterade att vi spelat kort en hel arbetsdag!
Förlorat vad!
Under helgen slog jag vad med barnbarnet och svärsonen.
Så här var det. På lördagen bestämde de sig för att bygga ett Eiffeltorn av lego. Det lät ju spännande. "Hur högt tror du att vi kan bygga det?" undrade svärsonen och jag funderade en stund. Det fanns ju inte obegränsade mängder med legobitar och dessutom så tänkte jag att ett torn som står på fyra ben inte kan byggas såå högt.
Jag bestämde mig för att det inte kunde bli högre än skrivbordet i vardagsrummet. Och för att riktigt visa hur säker jag var på det tillade jag: "Och om ni bygger det högre än så så ska jag gå till Chokladkompaniet och köpa moussebakelser och handgjorda praliner till eftermiddagsfikat." Sedan lämnade jag Eiffeltornsbyggarna i fred och gick hem till mig.
En och halv timme senare plingar det till i min e-postlåda och där väntar ett meddelande från byggarna. Rubriken var alarmerande: "Du kan börja gå till Chokladkompaniet nu!". Med meddelandet var bifogat en bild på ett mycket vackert och välbyggt Eiffeltorn som nådde nästan en decimeter över skrivbordskanten.
Med inte alltför tunga steg gick jag till Chokladkompaniet och valde ut de läckraste bakelserna och vandrade hem och väntade på att vad-vinnarna skulle dyka upp.
Vinsten delade vi naturligtvis på!
Så här var det. På lördagen bestämde de sig för att bygga ett Eiffeltorn av lego. Det lät ju spännande. "Hur högt tror du att vi kan bygga det?" undrade svärsonen och jag funderade en stund. Det fanns ju inte obegränsade mängder med legobitar och dessutom så tänkte jag att ett torn som står på fyra ben inte kan byggas såå högt.
Jag bestämde mig för att det inte kunde bli högre än skrivbordet i vardagsrummet. Och för att riktigt visa hur säker jag var på det tillade jag: "Och om ni bygger det högre än så så ska jag gå till Chokladkompaniet och köpa moussebakelser och handgjorda praliner till eftermiddagsfikat." Sedan lämnade jag Eiffeltornsbyggarna i fred och gick hem till mig.
En och halv timme senare plingar det till i min e-postlåda och där väntar ett meddelande från byggarna. Rubriken var alarmerande: "Du kan börja gå till Chokladkompaniet nu!". Med meddelandet var bifogat en bild på ett mycket vackert och välbyggt Eiffeltorn som nådde nästan en decimeter över skrivbordskanten.
Med inte alltför tunga steg gick jag till Chokladkompaniet och valde ut de läckraste bakelserna och vandrade hem och väntade på att vad-vinnarna skulle dyka upp.
Vinsten delade vi naturligtvis på!
torsdag 15 februari 2007
Ibland ska man hålla tyst ...
Minisångsdags i onsdags igen!
Förutom alla barn och föräldrar var denna gång en morfar med. Han hade med sig en videokamera för att dokumentera verksamheten. Hela tiden filmade han oss från olika vinklar och olika höjdnivåer. Det märktes att han blev mer och mer imponerad av barnen och deras färdigheter och stämningen var mycket hög i gruppen.
Sången varvas alltid med dans och rörelser. Under rörelsepassen hissas barnen i luften som i "Kalle Anka på en planka", flyger som fjärilar, är sprattelgubbar, tassar som möss eller är stora snögubbar som smälter i solen och slutar som en våt fläck på golvet.
Rörelsepassen är ganska krävande, åtminstone för dem som har lite större barn. Den här gången gick allt väldigt bra så Ulla-Britt förlängde passet lite och morfadern stod och filmade medan hans ansikte lyste som en sol.
När vi var duktigt trötta och varma frågade Ulla-Britt: "Har ni fått nog nu?" Jag skulle göra mig rolig så jag sa: "Men karusellen, ska vi inte ta den?" Utan att tveka kastade hon sig över pianot och Karusellen var i full gång!!! Jag ångrade min idiotiska replik, som naturligtvis var avsedd som ett skämt, men jag var ju TVUNGEN att hänga med. Vi hoppade och danskade första versen i normaltempo medan andra versen gick i ett rasande tempo. Jag lyckades genomföra hela Karusellen och sjönk sedan ner på min kudde totalt utmattad tillsammans med de andra flåsande föräldrarna. En mamma stönade högt: "Ska det vara på det här viset måste vi ha TVÅ kaffepauser!"
Under den välbehövliga fikapausen kom Ulla-Britt fram till mig och sa lite tyst: "Det är alltid så roligt att se när någon föreslår en sådan där sak som du gjorde nyss - man ser att alla är trötta och inte orkar eller vill mer. Det syns tydligt på dem att de tycker att 'hon borde hålla tyst'. Och så tvingas man, av trycket, att fortsätta i alla fall men när det väl är genomfört så blir alla så jätteglada över att de trots allt orkade."
Så böjde hon sig lite närmare och frågade: "Men du måste gå på gymnastik som orkar hålla igång på det här sättet?"
Gissa om jag kommer att leva länge på det!!!
Förutom alla barn och föräldrar var denna gång en morfar med. Han hade med sig en videokamera för att dokumentera verksamheten. Hela tiden filmade han oss från olika vinklar och olika höjdnivåer. Det märktes att han blev mer och mer imponerad av barnen och deras färdigheter och stämningen var mycket hög i gruppen.
Sången varvas alltid med dans och rörelser. Under rörelsepassen hissas barnen i luften som i "Kalle Anka på en planka", flyger som fjärilar, är sprattelgubbar, tassar som möss eller är stora snögubbar som smälter i solen och slutar som en våt fläck på golvet.
Rörelsepassen är ganska krävande, åtminstone för dem som har lite större barn. Den här gången gick allt väldigt bra så Ulla-Britt förlängde passet lite och morfadern stod och filmade medan hans ansikte lyste som en sol.
När vi var duktigt trötta och varma frågade Ulla-Britt: "Har ni fått nog nu?" Jag skulle göra mig rolig så jag sa: "Men karusellen, ska vi inte ta den?" Utan att tveka kastade hon sig över pianot och Karusellen var i full gång!!! Jag ångrade min idiotiska replik, som naturligtvis var avsedd som ett skämt, men jag var ju TVUNGEN att hänga med. Vi hoppade och danskade första versen i normaltempo medan andra versen gick i ett rasande tempo. Jag lyckades genomföra hela Karusellen och sjönk sedan ner på min kudde totalt utmattad tillsammans med de andra flåsande föräldrarna. En mamma stönade högt: "Ska det vara på det här viset måste vi ha TVÅ kaffepauser!"
Under den välbehövliga fikapausen kom Ulla-Britt fram till mig och sa lite tyst: "Det är alltid så roligt att se när någon föreslår en sådan där sak som du gjorde nyss - man ser att alla är trötta och inte orkar eller vill mer. Det syns tydligt på dem att de tycker att 'hon borde hålla tyst'. Och så tvingas man, av trycket, att fortsätta i alla fall men när det väl är genomfört så blir alla så jätteglada över att de trots allt orkade."
Så böjde hon sig lite närmare och frågade: "Men du måste gå på gymnastik som orkar hålla igång på det här sättet?"
Gissa om jag kommer att leva länge på det!!!
Viktigt fel!
Det blev fel måndags beträffande "Affes" vikt. Han har ökat till 6,04 kg och inte 6,4 kg som jag uppgav.
Månne felet var en undermedveten förhoppning hos mig - för innan han begav sig till BVC för vägning och mätning sa jag till hans far "Jag är säker på att han väger 6,5 kg, så tung som han är!"
Men han har alltså ytterligare ett halvkilo att öka ...
Månne felet var en undermedveten förhoppning hos mig - för innan han begav sig till BVC för vägning och mätning sa jag till hans far "Jag är säker på att han väger 6,5 kg, så tung som han är!"
Men han har alltså ytterligare ett halvkilo att öka ...
tisdag 13 februari 2007
måndag 12 februari 2007
Måndag
Åter igen en dag på Auktionsverket!
Det är mycket intressant att titta på alla saker som säljs - det är sannerligen en blandad kompott det bjuds på.
Något som genomgående håller låg kvalitet är tavlorna. Det är nästan uteslutande Hötorgskonst och amatörmåleri. Men det finns ganska mycket trevligt glas och så kan jag konstatera att kopparsaker säljs mycket billigt. Något som glädjer mig är att broderade lakan och örngott samt handvävda dukar blir relativt dyra. "Förspilld kvinnokraft", som det kallades på 1960-talet, verkar uppskattas nu.
På vägen till Auktionsverket ringde sonen och jag fick rapport om att "Affe" varit på BVC och nu väger 6,4 kg och är 59 cm lång. Trevlig rapport!
Det är mycket intressant att titta på alla saker som säljs - det är sannerligen en blandad kompott det bjuds på.
Något som genomgående håller låg kvalitet är tavlorna. Det är nästan uteslutande Hötorgskonst och amatörmåleri. Men det finns ganska mycket trevligt glas och så kan jag konstatera att kopparsaker säljs mycket billigt. Något som glädjer mig är att broderade lakan och örngott samt handvävda dukar blir relativt dyra. "Förspilld kvinnokraft", som det kallades på 1960-talet, verkar uppskattas nu.
På vägen till Auktionsverket ringde sonen och jag fick rapport om att "Affe" varit på BVC och nu väger 6,4 kg och är 59 cm lång. Trevlig rapport!
Bussresan
När jag i fredags åkte till Årsta tog jag bussen från Norrköping till Klarabergsviadukten. Det brukar vara ganska gott om plats i bussarna med den här gången fick jag nästan gå längst bak innan jag fann en tom plats. I Norrköping klev det på en äldre herre som också fick leta sig en plats långt bak i bussen och vi hamnade så bredvid varandra.
Jag är ju inte den som är tyst så länge och det visade sig att den här mannen också var synnerligen pratglad. Ganska snart kom vi underfund med att båda två var intresserade av bridge. Han hade spelat sedan början av 1970-talet och var sedan länge medlem i en klubb där han spelar varje torsdagseftermiddag.
Under hela resan diskuterade vi budgivning, olika spelproblem och roliga givar vi haft och hade det mycket trevligt. Vi bytte telefonnummer och mannen lovade att höra av sig och försöka ordna så att min vän Barbro och jag kan börja spela i hans klubb!
Barbro och jag har pratat under nästan ett år att försöka gå med i någon klubb och spela ytterligare en dag i veckan - nu får vi ser hur det blir med den saken!
Jag är ju inte den som är tyst så länge och det visade sig att den här mannen också var synnerligen pratglad. Ganska snart kom vi underfund med att båda två var intresserade av bridge. Han hade spelat sedan början av 1970-talet och var sedan länge medlem i en klubb där han spelar varje torsdagseftermiddag.
Under hela resan diskuterade vi budgivning, olika spelproblem och roliga givar vi haft och hade det mycket trevligt. Vi bytte telefonnummer och mannen lovade att höra av sig och försöka ordna så att min vän Barbro och jag kan börja spela i hans klubb!
Barbro och jag har pratat under nästan ett år att försöka gå med i någon klubb och spela ytterligare en dag i veckan - nu får vi ser hur det blir med den saken!
Härlig fredag också
Jag skrev i min förra rubrik "härliga onsdagar" - men det finns minsann härliga fredagar också!
I fredags var det en sådan dag för då åkte jag till Årsta för att hälsa på det yngsta barnbarnet "Affe", två månader. Jag hade inte träffat honom på en månad och såg naturligtvis mycket fram emot att få vara tillsammans med honom igen. Av bilderna jag fått har framkommit att han vuxit ordentligt och att han han nästan alltid ser väldigt nöjd och belåten ut.
När jag kom till Årsta var gossen och hans mor och mötte mig vid Årstabergs pendeltågstation. "Affe" sov så gott i vagnen och gjorde så tills vi kom hem. Att han vuxit märkte jag när jag skulle lyfta honom ur vagnen. Den lilla femkilosgossen kändes som vägde han numera upp emot sju kilo, men riktigt så stor hade han inte blivit.
Han var så nöjd och belåten och viftade ivrigt i sina försök att fånga muminfigurerna i babygymmet på vardagsrumsgolvet. Men fråga var om han inte ändå var mer nöjd när han låg på skötunderlägget i badrummet och spejade in tvättkorgens mönster och de färgglada badlakanen och handdukarna som hängde där.
Som farmor kunde jag inte annat än skratta när jag märkte hans stora nyfikenhet och hans försök att vrida och vända på huvudet för att titta på allting i omgivningen. Hans far var precis lika nyfiken som liten!
På eftermiddagen tog "Affe", hans far och jag en ordentlig promenad runt Årsta. Vi gick utmed vattnet mot Gullmarsplan och där var det kuperat och halt. Jag insisterade på att få dra barnvagnen - för att jag inte skulle trilla och få lårbensbrott - och njöt i fulla drag av att gå i den kyliga o halvmulna vinterdagen. Gossen sov hela vägen och var så rosig om kinderna när vi kom hem.
Bör ett litet barn vara inomhus och vila efter en sådan promenad? Icke "Affe"! Han tog med sina föräldrar och sin farmor på en kinesisk restaurang och skötte sig ypperligt under tiden vi vuxna åt. Vi konstaterade att det är skönt med rökförbud på restauranger numera - ett sådant här besök hade nästan varit omöjligt annars.
Farmor sov tungt hela natten så hon förmodar att "Affe" gjorde likaså för han hördes då inte in till farmor ...
Det var ett mycket trevligt besök i Årsta och när jag åkte hem på lördagen kom vi överens om att jag i samband med ett besök i Bro ska hälsa på i Årsta i början av mars. Så det blir bara tre veckor tills vi ses igen, "Affe" och jag!
I fredags var det en sådan dag för då åkte jag till Årsta för att hälsa på det yngsta barnbarnet "Affe", två månader. Jag hade inte träffat honom på en månad och såg naturligtvis mycket fram emot att få vara tillsammans med honom igen. Av bilderna jag fått har framkommit att han vuxit ordentligt och att han han nästan alltid ser väldigt nöjd och belåten ut.
När jag kom till Årsta var gossen och hans mor och mötte mig vid Årstabergs pendeltågstation. "Affe" sov så gott i vagnen och gjorde så tills vi kom hem. Att han vuxit märkte jag när jag skulle lyfta honom ur vagnen. Den lilla femkilosgossen kändes som vägde han numera upp emot sju kilo, men riktigt så stor hade han inte blivit.
Han var så nöjd och belåten och viftade ivrigt i sina försök att fånga muminfigurerna i babygymmet på vardagsrumsgolvet. Men fråga var om han inte ändå var mer nöjd när han låg på skötunderlägget i badrummet och spejade in tvättkorgens mönster och de färgglada badlakanen och handdukarna som hängde där.
Som farmor kunde jag inte annat än skratta när jag märkte hans stora nyfikenhet och hans försök att vrida och vända på huvudet för att titta på allting i omgivningen. Hans far var precis lika nyfiken som liten!
På eftermiddagen tog "Affe", hans far och jag en ordentlig promenad runt Årsta. Vi gick utmed vattnet mot Gullmarsplan och där var det kuperat och halt. Jag insisterade på att få dra barnvagnen - för att jag inte skulle trilla och få lårbensbrott - och njöt i fulla drag av att gå i den kyliga o halvmulna vinterdagen. Gossen sov hela vägen och var så rosig om kinderna när vi kom hem.
Bör ett litet barn vara inomhus och vila efter en sådan promenad? Icke "Affe"! Han tog med sina föräldrar och sin farmor på en kinesisk restaurang och skötte sig ypperligt under tiden vi vuxna åt. Vi konstaterade att det är skönt med rökförbud på restauranger numera - ett sådant här besök hade nästan varit omöjligt annars.
Farmor sov tungt hela natten så hon förmodar att "Affe" gjorde likaså för han hördes då inte in till farmor ...
Det var ett mycket trevligt besök i Årsta och när jag åkte hem på lördagen kom vi överens om att jag i samband med ett besök i Bro ska hälsa på i Årsta i början av mars. Så det blir bara tre veckor tills vi ses igen, "Affe" och jag!
torsdag 8 februari 2007
Härliga onsdagar
Visst är onsdag en härlig dag! Åtminstone om man har Loppan, det treåriga barnbarnet, hos sig varje onsdag!
Antingen kommer hon vid åttatiden och lämnas av mamma eller pappa hos mig eller så träffas vi lite senare vid mammas arbetsplats. I går kom Loppan med bil med pappa. Det är en fröjd att skåda den lilla hoppande glada ungen i röd overall och med häftig mössa som ofta sitter lätt på sniskan. Det blir kramar och pussar och fort, fort åker vi upp till mormors lägenhet! Så dags på dagen har inte mormor druckit morgonkaffet än så då blir det kaffe för mormor och juice (Brämhults färskpressade tropiska ska det vara!) för Loppan! Och mormors hembakade rågbullar!
När vi frukosterat i lugn och ro klär vi på oss och går till minisången. På minisången samlas ungefär 12-15 barn med föräldrar och vi sjunger, gör rörelser och skuttar runt i en timme innan det är dags för välbehövlig paus och mellanmål och därefter sjunger vi ytterligare en halvtimme. Barnen är mellan ett och tre år gamla och är naturligtvis härliga att skåda och lyssna till. Ibland uppstår lätt oro när något barn inte vill sitta still utan beger sig på upptäktsfärd. Påfallande ofta är det ett kramsuget barn som söker upp en jämnstor kompis att krama och eventuellt pussa. Barnen går ibland och sätter sig i knät på en annan förälder, ibland till och med utan att upptäcka bytet. Hos vissa barn väcker jag uppmärksamhet eftersom jag ofta skjuter upp mina glasögon i håret och det ser roligt ut, tycker de! En tvååring en lååång stund och tittade stint i går på mig och mitt underliga utseende.
I går under fikapausen hade jag ett mycket intressant samtal med en pappa. Han var välrakad på huvudet och tatuerad och berättade mycket fängslande hur han upplevde sin papparoll. Bland annat om hur svårt det kan vara på en arbetsplats att acceptera att papporna är hemma och tar hand om sina barn. Det var inte arbetsgivaren som stod för motståndet utan arbetskamraterna.
Det var så härligt att höra honom prata om hur han vill ge sonen en bra start här i livet och hur han vill ha den vardagliga kontakten med sonen nu när mamman börjat arbeta. Med glädje berättade han också om sagostunderna med sonen - eftersom han ville sonen skulle få uppleva böckernas värld - något som han själv tydligen ej fått. Jag kände mig förunderligt glad över hans entusiasm och vilja att ge allt för att sonen och jag önskar och tror han kommer att bli en mycket bra pappa och förebild för sin son.
Antingen kommer hon vid åttatiden och lämnas av mamma eller pappa hos mig eller så träffas vi lite senare vid mammas arbetsplats. I går kom Loppan med bil med pappa. Det är en fröjd att skåda den lilla hoppande glada ungen i röd overall och med häftig mössa som ofta sitter lätt på sniskan. Det blir kramar och pussar och fort, fort åker vi upp till mormors lägenhet! Så dags på dagen har inte mormor druckit morgonkaffet än så då blir det kaffe för mormor och juice (Brämhults färskpressade tropiska ska det vara!) för Loppan! Och mormors hembakade rågbullar!
När vi frukosterat i lugn och ro klär vi på oss och går till minisången. På minisången samlas ungefär 12-15 barn med föräldrar och vi sjunger, gör rörelser och skuttar runt i en timme innan det är dags för välbehövlig paus och mellanmål och därefter sjunger vi ytterligare en halvtimme. Barnen är mellan ett och tre år gamla och är naturligtvis härliga att skåda och lyssna till. Ibland uppstår lätt oro när något barn inte vill sitta still utan beger sig på upptäktsfärd. Påfallande ofta är det ett kramsuget barn som söker upp en jämnstor kompis att krama och eventuellt pussa. Barnen går ibland och sätter sig i knät på en annan förälder, ibland till och med utan att upptäcka bytet. Hos vissa barn väcker jag uppmärksamhet eftersom jag ofta skjuter upp mina glasögon i håret och det ser roligt ut, tycker de! En tvååring en lååång stund och tittade stint i går på mig och mitt underliga utseende.
I går under fikapausen hade jag ett mycket intressant samtal med en pappa. Han var välrakad på huvudet och tatuerad och berättade mycket fängslande hur han upplevde sin papparoll. Bland annat om hur svårt det kan vara på en arbetsplats att acceptera att papporna är hemma och tar hand om sina barn. Det var inte arbetsgivaren som stod för motståndet utan arbetskamraterna.
Det var så härligt att höra honom prata om hur han vill ge sonen en bra start här i livet och hur han vill ha den vardagliga kontakten med sonen nu när mamman börjat arbeta. Med glädje berättade han också om sagostunderna med sonen - eftersom han ville sonen skulle få uppleva böckernas värld - något som han själv tydligen ej fått. Jag kände mig förunderligt glad över hans entusiasm och vilja att ge allt för att sonen och jag önskar och tror han kommer att bli en mycket bra pappa och förebild för sin son.
Tisdagsbridgen
Varje tisdag förmiddag träffas drygt tiotalet pensionärer och spelar bridge och har trevligt tillsammans. Några är riktigt duktiga men de flesta av oss är "familjebridgespelare".
Eftersom jag för det mesta saknat en partner har jag spelat tillsammans med med den som varit "ledig" just den dagen. Det har varit mycket intressant och lärorikt för alla har ju sina egenheter och har ibland en annorlunda budgivning än den jag har lärt mig på Norrköpings bridgeklubb - Modern standard.
Vid ett tillfälle spelade jag med en äldre synnerligen sympatisk herre och vi lyckades nog göra alla fel som tänkas kan. Vi missuppfattade varandras budgivning, korten satt snett och jag gjorde ett par rejäla "felbud". Naturligtvis slutade det med att vi kom sist av alla paren - långt efter i poäng .... Tisdagen därpå när vi träffades kom han fram till mig och sa "Vi måste ha revansch!". Och si den här gången fungerade det. Vi hade nu lärt lite mer om varandras budgivning och spelsätt och spelet gick mycket lätt. Så vi var båda två mycket nöjda när vi kunde konstatera att den här gången var det vi som kom etta - vi fick vår efterlängtade revansch!
Eftersom jag för det mesta saknat en partner har jag spelat tillsammans med med den som varit "ledig" just den dagen. Det har varit mycket intressant och lärorikt för alla har ju sina egenheter och har ibland en annorlunda budgivning än den jag har lärt mig på Norrköpings bridgeklubb - Modern standard.
Vid ett tillfälle spelade jag med en äldre synnerligen sympatisk herre och vi lyckades nog göra alla fel som tänkas kan. Vi missuppfattade varandras budgivning, korten satt snett och jag gjorde ett par rejäla "felbud". Naturligtvis slutade det med att vi kom sist av alla paren - långt efter i poäng .... Tisdagen därpå när vi träffades kom han fram till mig och sa "Vi måste ha revansch!". Och si den här gången fungerade det. Vi hade nu lärt lite mer om varandras budgivning och spelsätt och spelet gick mycket lätt. Så vi var båda två mycket nöjda när vi kunde konstatera att den här gången var det vi som kom etta - vi fick vår efterlängtade revansch!
Mycket frisk luft blev det
Sammanfattningsvis så blev det en helg med mycket utevistelse och därmed mängder med frisk Norrköpingsluft. Förutom fotbollsspel och beskådande av skridskoåkare blev det ett par långpromenader. Behovet av att vistas ute fanns kvar på måndagen så då blev det en promenad på 8 km.
Gissa om jag somnade gott på kvällen?
Gissa om jag somnade gott på kvällen?
Champagneprovning
I min presentation här på bloggen så står det att jag gillar champagne. Så riktigt så! Och i lördags kväll var det dags för champagneprovning tillsammans med dottern, svärsonen och en från Stockholm hitrest son!
När vi provar champagne har vi med var sin flaska noga inslagen i aluminiumfolie. Flaskorna numreras och serveras av olika personer så att vi inte ska veta vems flaska det serveras ur. Flaskorna har också legat i en vinkyl så de har samma temperatur. Den här gången hade jag tagit med en extra flaska "ifall någon av de andra var defekt". Det har nämligen förekommit.
Nu händer det något roligt vid provningen! Champagnen serveras i tre glas och "Glas 1" innehåller den äldsta och förmodligen dyraste champagnen - det är alla ense om efter att ha smakat på den. "Glas 2" innehåller en champagne som alla tycker är blaskig, tunn och mycket anonym i smaken. Så här ense brukar vi aldrig vara! Men var och en har skrivit ner ett utlåtande på ett papper och det är det utlåtandet vi redovisar. Nu kommer vi till "Glas 3". Här är alla eniga om att det är en god, lättdrucken och frisk champagne. "Champagen för bröllopsmottagning" säger någon, en annan säger "Det är en enklare champagne men att den är mycket god och tilltalande i smaken".
Jag är övertygad om att "Glas 1" är den dyrare champagne som jag köpt och sonen är lika övertygad om att det är den han hade med sig. "Glas 2" tror sig dottern och mågen att de köpt på en utlandsresa och den tredje är vi tveksamma till vem som haft med sig. Både sonen och jag slår absolut ifrån oss att det är "vår" champagne i tredje glaset. Så slår en tanke oss - tänk om "reservchampagnen" kommit med i provningen? Då ligger en flaska kvar i vinkylen som var avsedd för provningen!
Nu ska aluminiumfolien bort! Vi börjar med "Glas 2" som alla tycker är sämst. Vad är det? Moet & Chandon Brut Millésimé 1999! Vi blir nog ganska snopna även om vi har under årens lopp diskuterat att Moet & Chandons champagne är övervärderad! Det är den champagnen som inköpts under en semesterresa.
Nu måste vi öppna "Glas 3". Jag har nu stuckit ut hakan och säger att det är min reservchampagne i glaset och skriver ner namnet på mitt papper. Jodå, det visar sig vara rätt. Champagnen är Champagne de Pompadour Brut som fått mycket fina lovord och som är ett prisvärt billigt champagnealternativ.
Men "Glas 1" då? Nu är vi mycket spända! Täckelsen faller och samtidigt skriker sonen och jag "Det är min champagne!!" Och visst var det det! Tänk vi hade båda köpt Cuvée St-Vincent Blanc de Blancs Grand Cru 1996!!!
Efter provningen åt vi kalkon och drack champagnen. När sedan chipsen kommit fram och melodifestivalen börjat drack vi den andra Cuvée St-Vincent-flaskan och stämningen steg ytterligare!
Si det var en ovanlig provning!
När vi provar champagne har vi med var sin flaska noga inslagen i aluminiumfolie. Flaskorna numreras och serveras av olika personer så att vi inte ska veta vems flaska det serveras ur. Flaskorna har också legat i en vinkyl så de har samma temperatur. Den här gången hade jag tagit med en extra flaska "ifall någon av de andra var defekt". Det har nämligen förekommit.
Nu händer det något roligt vid provningen! Champagnen serveras i tre glas och "Glas 1" innehåller den äldsta och förmodligen dyraste champagnen - det är alla ense om efter att ha smakat på den. "Glas 2" innehåller en champagne som alla tycker är blaskig, tunn och mycket anonym i smaken. Så här ense brukar vi aldrig vara! Men var och en har skrivit ner ett utlåtande på ett papper och det är det utlåtandet vi redovisar. Nu kommer vi till "Glas 3". Här är alla eniga om att det är en god, lättdrucken och frisk champagne. "Champagen för bröllopsmottagning" säger någon, en annan säger "Det är en enklare champagne men att den är mycket god och tilltalande i smaken".
Jag är övertygad om att "Glas 1" är den dyrare champagne som jag köpt och sonen är lika övertygad om att det är den han hade med sig. "Glas 2" tror sig dottern och mågen att de köpt på en utlandsresa och den tredje är vi tveksamma till vem som haft med sig. Både sonen och jag slår absolut ifrån oss att det är "vår" champagne i tredje glaset. Så slår en tanke oss - tänk om "reservchampagnen" kommit med i provningen? Då ligger en flaska kvar i vinkylen som var avsedd för provningen!
Nu ska aluminiumfolien bort! Vi börjar med "Glas 2" som alla tycker är sämst. Vad är det? Moet & Chandon Brut Millésimé 1999! Vi blir nog ganska snopna även om vi har under årens lopp diskuterat att Moet & Chandons champagne är övervärderad! Det är den champagnen som inköpts under en semesterresa.
Nu måste vi öppna "Glas 3". Jag har nu stuckit ut hakan och säger att det är min reservchampagne i glaset och skriver ner namnet på mitt papper. Jodå, det visar sig vara rätt. Champagnen är Champagne de Pompadour Brut som fått mycket fina lovord och som är ett prisvärt billigt champagnealternativ.
Men "Glas 1" då? Nu är vi mycket spända! Täckelsen faller och samtidigt skriker sonen och jag "Det är min champagne!!" Och visst var det det! Tänk vi hade båda köpt Cuvée St-Vincent Blanc de Blancs Grand Cru 1996!!!
Efter provningen åt vi kalkon och drack champagnen. När sedan chipsen kommit fram och melodifestivalen börjat drack vi den andra Cuvée St-Vincent-flaskan och stämningen steg ytterligare!
Si det var en ovanlig provning!
Helgen då?
Ja, hur var nu helgen? Mycket trevlig och något ovanlig.
Det är inte ofta man som pensionär sparkar fotboll en lördagsförmiddag tillsammans med barn, barnbarn o svärson. Men detta hände mig i lördags! Nu gjorde jag väl inga stora framsteg eftersom jag inte lyckades göra något mål! Men å andra sidan släppte jag inte heller in något under den korta stund jag var målvakt. Barnbarnets kompis Ludde tyckte att jag var urdålig som inte lyckades med något!!!
På eftermiddagen var vi på isbanan för att barnbarnen skulle lära sig åka skridskor. Hela familjen hade köpt nya skridskor och det blev väl en tämligen bra start för dem. Jag vägrade definitivt att åka - det är nämligen 37 år sedan jag stod på ett par skridskor senast och har jag klarat mig så länge utan utövande av den sporten så fanns det ingen anledning att börja nu! Men trevligt att titta på var det!
Det är inte ofta man som pensionär sparkar fotboll en lördagsförmiddag tillsammans med barn, barnbarn o svärson. Men detta hände mig i lördags! Nu gjorde jag väl inga stora framsteg eftersom jag inte lyckades göra något mål! Men å andra sidan släppte jag inte heller in något under den korta stund jag var målvakt. Barnbarnets kompis Ludde tyckte att jag var urdålig som inte lyckades med något!!!
På eftermiddagen var vi på isbanan för att barnbarnen skulle lära sig åka skridskor. Hela familjen hade köpt nya skridskor och det blev väl en tämligen bra start för dem. Jag vägrade definitivt att åka - det är nämligen 37 år sedan jag stod på ett par skridskor senast och har jag klarat mig så länge utan utövande av den sporten så fanns det ingen anledning att börja nu! Men trevligt att titta på var det!
tisdag 30 januari 2007
Smått och gott
Var i går på stadsauktion. I lokalerna visades mängder med prylar - möbler, tomtar, luftgevär, pälsar och husgeråd. Och tänk alla dessa prylar fann en köpare!
De flesta utropen skedde snabbt och landade på en förväntad prisnivå. Så dök en grön Huskvarna-symaskin från 1960-talet upp. Budet gick raskt i höjden och när det närmade sig femtusen kronor började publiken titta på varandra och fundera. Auktionsutroparen frågade vid ungefär niotusenkronorsbudet förvånad; "Men det är väl symaskinen vi ropar på!" Det var det och slutligen klubbades den för 15.200.
Frågor surrade i luften och slutligen konstaterades det att det "förmodligen var någon arvstvist". Jag hoppas det för annars skulle jag ångra att dottern fick min Huskvara av samma modell för något år sedan...
De flesta utropen skedde snabbt och landade på en förväntad prisnivå. Så dök en grön Huskvarna-symaskin från 1960-talet upp. Budet gick raskt i höjden och när det närmade sig femtusen kronor började publiken titta på varandra och fundera. Auktionsutroparen frågade vid ungefär niotusenkronorsbudet förvånad; "Men det är väl symaskinen vi ropar på!" Det var det och slutligen klubbades den för 15.200.
Frågor surrade i luften och slutligen konstaterades det att det "förmodligen var någon arvstvist". Jag hoppas det för annars skulle jag ångra att dottern fick min Huskvara av samma modell för något år sedan...
söndag 28 januari 2007
Bundesliga
Hm! I morse vid första besöket på datorn upptäckte jag "Bundesliga" bland mina favoriter! Ibland händer konstiga saker... Får väl gå in och kolla sidan lite närmare!
lördag 27 januari 2007
Januarilördag
En riktigt solig och vacker vinterdag; men minusgrader i kombination med kraftig blåst gör att det är mer lockande att sitta inne än att bege sig ut. Har dock fått rapporter om att barnbarnen varit ute och åkt skidor med sina föräldrar och njutit av vintern även om det på slutet blev alltför blåsigt och kallt för att vara riktigt roligt.
fredag 26 januari 2007
Möte med en ung man
I går när jag kom hem från en inköpsrunda med välfyllda matkassar hejdades jag på gården av en mycket ung man som jag aldrig tidigare sett. Han var väl kanske fyra år och uppenbart förtjust över snön som fallit. Han skuttade glatt runt och sparkade i snön och kom framspringande mot mig och frågade: Vill du att vi ska leka och göra en snögubbe? Jag tittade lätt förvirrat på mina matkassar och funderade en stund. Skulle jag gå upp med matkassarna och sedan gå ner och leka i snön? Jag avbröts i mina funderingar av en liten flicka som kom skuttande och frågade den unge mannen om inte DOM kunde leka. Jag gick hem med mina kassar - lätt smickrad över att ha blivit tillfrågad om att vara med och bygga en snögubbe. Åldersskillnaden mellan oss låg på 60 år!
Tänk att jag blivit med blogg
Visst har jag hört talas om bloggar och t o m läst någon enstaka men det har ändå känts så "avlägset"! Och så helt plötsligt så sitter jag här med egen blogg. Undrar hur den kommer att utvecklas? Vem vet? Det kanske kommer att bli roligt att få skriva av sig lite om vad som händer i vardagen och kanske en och annan fundering över vad som sker i omvärlden.
Fast egentligen
Jo, visst är det för tidigt att börja tänka på fotboll nu när snön äntligen kommit ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
