Boll-Ingers Blogg!

Nya fotbollstittarsättet

2007-05-15T11:51:00.000-07:00

I går var det fotbollsmatch igen! IFK Norrköping-Häcken! På hemmaplan! Tänkte gå men kom aldrig iväg!

Dottern messade förvånat när hon såg att jag i stället satt vid min dator. Det roliga är att hon för drygt ett år sedan inte visste vad Superettan var (trodde kanske det var något rengöringsmedel eller nytt lättöl, vad vet jag) men nu är hon ytterst intresserad och följer alla matcherna och kan tabellen utantill!

Vad gör då mor och dotter under fotbollsmatchen när de inte är i Parken? Jo, båda två loggar in sig i respektive hem på Norrköpings Tidningars hemsida där matchen IFK-Häcken följs minut för minut, samt även på hemsidan där Sylvia-Siriusmatchen bevakas där den spelas samtidigt i Uppsala.

Så där satt vi och messade och hoppade mellan hemsidorna och kommenterade matcherna. Kort avbrott blev det dock för hennes del när barnen skulle läggas men då jag skötte bevakningen. Lovade ringa om det blev mål!

Så vad säger att man måste gå till Parken - det finns ju alternativa sätt nu för tiden att följa en match!

Hur det gick? IFK-matchen slutade 2-2 och Sylvia förlorade med 1-0!

Farmor?!

2007-05-15T11:31:00.000-07:00

På vägen hem från bridgen idag hände en liten lustig episod.

När jag kom in på min gata såg jag ett 30-tal meter framför mig en pappa som kom gående med en barnvagn och en liten flicka i 4-årsåldern som glatt skuttade bredvid honom. Flickan fick syn på mig och gjorde ett extra hopp, knuffade på pappan och pekade på mig och sa något. Pappan verkarde gå i tankar så flickan knuffade honom en gång till och sa högt "Men ser du inte att det är farmor!" Pappan tittade förvirrat på mig och jag såg nog ganska så förvånad ut och vände mig om för att se om någon gick bakom mig. Men nej, det var bara jag på trottoaren! Flickan såg tveksam ut och pappan sa till henne "Nej, men det är det ju inte! Men de har likadana jackor!" Så tittade vi på varandra och skrattade och jag sa till flickan "Men jag är också farmor, fast inte till dig!"
Och det tyckte hon var roligt och så skrattade hon och skuttade vidare!

Systembolagsbesökare såg solbelysta syrener

2007-05-15T08:26:00.000-07:00

I morse när jag var på väg till bridgen såg jag en syn som fick mig att le. Solen tittade precis fram bakom ett moln och lyste så fint över en blommande syrenbuske. En herre, åldermässigt förmodligen strax över övre medelåldern och med synbart hårt leverne bakom sig, kom gående på trottoaren med en systembolagspåse i ena handen. Han tittade upp mot det vackra plötsligt helt solbelysta trädet, och så sträckte han ordentligt på sig så att hans näsa nådde de blommande syrenerna. Där stod han sedan en bra stund och tog riktigt djupa andetag och njöt av den härliga doften. Visst är det skönt med våra fyra årstider med olika färger och dofter? Tänk om det alltid var sommar - hu vad trist.

Mezzo

2007-05-14T07:00:00.000-07:00

Eftersom jag gärna lyssnar på både klassisk musik och jazzmusik så har jag en fransk TV-kanal som heter Mezzo som är som skräddarsydd för mig. Det som är lite extra spännande med den kanalen är att det annonseras endast i TV-tidningarna "Klassisk musik", "Opera" eller "Jazz" men man vet inte VAD det är som kommer att visas. Ibland kan det bli riktiga högtidsstunder. Dessutom textas programmen till franska och det är fascinerande att jag nästan alltid läser texten trots mina nästan obefintliga kunskaper i det språket.

När jag vid ett tillfälle i helgen kollade Mezzo spelade en orkester i en lite ovanlig konsertlokal; en jättestor verkstadshall av något slag. Orkestern dirigerades av en synnerligen engagerad och glad man, musikerna var skickliga och musiken var mycket fin. Inte förrän programmet var slut och texten rullade förbi kunde jag konstatera att jag sett Sir Simon Rattle dirigera Berliner Philharmoniker och att de spelat i ett kabelverk. Jag fick också veta att jag lyssnat på Brahms 4:e symfoni.

När jag såg "4:e symfoni" rulla förbi kom jag ihåg en episod som hände för många år sedan. Jag lyssnade på radion och hörde ett musikstycke som jag blev förtjust i. Eftersom jag inte visste vad det var så väntade jag tills stycket var spelat och man berättade då att det var Mendelsohns 4:e symfoni. Jag skrev upp det på ett avrivet tidningspapper och la det i en chiffonjélåda och där låg det i många år. Så hörde jag stycket igen i radion. Jag kände omedelbart igen det men kom inte ihåg vad det hette så jag rusade till chiffonjén, drog ut lådan, läste från lappen och skrek "nu spelar dom Mendelsohns 4:e symfoni igen ..."

Numera har jag den på CD och just nu ackompanjerar den mig när jag skriver!

Så det kan bli!

2007-05-12T10:55:00.000-07:00

Häromdagen köpte jag nya svarta bomullssockor.

Till saken hör att jag alltid tvättar nyinköpta klädesplagg, detta sedan jag en gång för drygt fyrtio år sedan fick kliande utslag av ett nyinköpt otvättat plagg. Kliandet gjorde att jag sedan dess tvättar allt nytt - ja inte ytterplagg naturligtvis! Alltså åkte sockorna genast i tvättkorgen.

Senare på dagen fick jag för mig att ta en långpromenad och tänkte då - nu tar jag de nya sockorna i alla fall. Raskt mot tvättkorgen, upp med sockorna, på med dem och så ut på den stärkande promenaden.

Jag var ute ovanligt länge så när jag kom hem var jag riktigt trött och satte mig med en duns i en fåtölj och böjde mig fram och tog av mig sockorna. Jag stirrade! Trots att jag fått av mig sockorna så såg det faktiskt ut som om de fortfarande var på. Jo då, mina fötter hade färgats korpsvarta och jag satt helt stum och tittade på dem. Inte sedan jag var barn och sprang i jord hade jag haft så svarta fötter - om ens då.

En lång stund satt jag och tittade på dem och tänkte på hur det var när jag som liten varit ute och lekt och kom hem med svarta fötter och gröna knän. Och mindes vilket elände det var att skrubba dem rena.

Och med lite vemod gick jag till badrummet och tvättade bort allt det svarta - det gick med hjälp av en hård nagelborste!

Besök hos Affe

2007-05-09T10:41:00.000-07:00

Åter igen har jag varit och hälsat på Affe. Kanske beroende på att det endast var en vecka sedan jag var där så visade han inte minsta tillstymmelse till blyghet och det är klart att farmor blev stolt då!

Precis som vid förra besöket lekte, läste och pratade vi mycket. Att få umgås med ett litet barnbarn i lugn och ro på morgonen är härligt. Affe kom till sin farmor, mätt och nybytt på, vid halvåttatiden och vi kunde börja leka. Den här gången var det inte alls roligt med fingerlekar nej, nu var det böckerna, en gosekanin och en bitring som gällde.

Vi läste en ny bok om Lilla Pip, en kyckling, och den var ganska trevlig tyckte Affe. Trevlig var också bilderboken om Nalle Puh och hans vänner men när boken om Tummen kom fram började Affe att vifta ordentligt med armar och ben. Det såg faktiskt ut som om han kände igen boken och blev ivrig att få höra den. Farmor blev ganska paff när han vid ett par tillfällen reagerade med ändå intensivare viftningar och leenden - precis vid samma ställen som förra gången.

En premenad blev det också under förmiddagen. Träd och häckar stod i grönska och blom och i rabatterna fanns mängder med vårblommor, det var så vackert. Under promenaden kom vi till ett nyöppnad café där vi stannade och Affes pappa fick uppiggande kaffe och farmor fick en cheesecake som var fantastiskt god.

Vi satt ganska länge utanför caféet i solen och Affe sov så lugnt i sin vagn. Plötsligt fick vi se en härlig syn. Från ett sjukhem i närheten kom en gammal dam i rullstol som kördes av en medelålders man med invandrarbakgrund. Promenaden gick sakta och man såg att båda två njöt av den fina vårdagen. Så kom de fram till en häck som blommade så vackert innanför ett staket. Vårdaren stannade och stod en stund och tittade, så vände han rullstolen ett kvarts varv så att den gamla damen blev sittande så hon kunde titta rakt in i den vackra häcken. De stod så en stund och så böjde sig vårdaren in över staketet och valde noggrant ut några blomsterkvistar som han bröt av och gav den gamla damen. Hon luktade på dem och la så ner dem i sitt knä och så fortsatte de två sin stilla promenad.

Vad trevligt det var att få se en sådan omtanke - jag blev nästan lite rörd - och hoppas bara att flera gamla människor kan bli så mänskligt bemötta i vården i dag.

Och jag som tittar så lite på TV!!!

2007-05-06T02:12:00.000-07:00

En halvenergisk lördag närmade sig kvällen. Under eftermiddagens husliga bestyr stod TV:n på i bakgrunden och jag lyssnade, och tittade då och då, när AIK förlorade mot Helsingborg. Jag var ju också tvungen att se hur det gick på V 75 och kunde konstatera att jag spelat hem några femmor men eftersom utdelningen endast var 10 kronor var det inte mycket att hurra för!

Jag, som normalt tittar väldigt lite på TV, fortsatte mitt TV-tittande med Pokerfejs för att se vem som vann en miljon kronor genom att ha kunskaper och ett bra pokerfejs!

Så var det dags för en stunds meditation på balkongen före sänggåendet och det sedvanliga korsordslösandet.

Men denna kväll satte jag åter på TV:n och zappade runt lite bland kanalerna för att se om det eventuellt var något som intresserade mig.

Plötsligt kom jag till en kanal som hette Axess och där såg jag något som fick mig att tvärstanna. En gammal svartvit bild med en operasångare med rasslig musik i bakgrunden - vad var nu detta? Jo, det var ett program från mitten av 1990-talet, som visade inspelningar från början av 1900-talet och framåt med operasångare i deras största roller på scener runt om i världen. Här visades också glimtar från filminspelningar och TV-program där de deltagit.

Jag var helt fascinerad och njöt i fulla drag varenda minut av det drygt timslånga programmet. Här fick jag se Enrico Caruso, Maria Callas, Jussi Björling, Fritz Wunderlich och flera stora stjärnor inom operavärlden som jag aldrig har hört talas om. Vilket program - jag kunde knappast somna efteråt och kunde tyvärr konstatera att jag inte ens haft en tanke på att sätta på videon för att spela in det.

Tack snälla Axess, en för mig totalt okänd kanal, som bjöd mig på detta!

Derby

2007-05-04T03:09:00.000-07:00

I går kväll var det derby på Parken i Norrköping!

Inte mindre än 11.000 personer hade gått dit för att se mötet mellan IFK och Sylvia. Vädrets makter var vänligt sinnade och för Sylvias del var det mycket viktigt att det kom många åskådare då det var deras hemmamatch och klubben är i skriande behov av pengar.

Naturligtvis ville mamma, sjuårige E och mormor gå se matchen och denna kväll var även pappa och Loppan med. Redan när vi bänkade oss högt uppe på östra läktaren var Peking Fanz hejarklack i full gång - aldrig har jag väl hört så mycket sång och glada tillrop på någon match som i går kväll.

IFK, för kvällen klädda i rött, fick nog lite mer motstånd än vad man räknat med för Sylvia kämpade hårt. Matchen var stundtals tämligen ful och inte mindre än två röda kort och sju (?) gula delades ut! När matchen nästan var slut stod det 2-0 till IFK men då fick Sylvias Johan Roxström genom en straff sätta slutresultatet 2-1. Och det verkade publiken mycket nöjd med!

E var synnerligen nöjd med vinsten och Loppan var också nöjd eftersom hon fick äta massor med godis (och vid IFKs första mål lyftas upp av mormors raka armar i den vrålande folkhopen!)

Men mest nöjd måste Sylvias kassör ha varit!

Nyfiken

2007-05-03T14:02:00.000-07:00

Idag när jag satt vid datorn plingade det till i min mobil och si där kom ett sms. Jag läste det och såg därefter att jag hade ett missat telefonsamtal i mobilen. Jag kände inte igen numret och eftersom jag satt vid datorn gick jag in på hitta.se och kollade vem det var som ringt mig. Häpen konstaterade jag blivit uppringd från Vin & Sprit.

Jag funderade över vad dom ville mig? Har de koll på att jag varje månad går på Systembolaget och köper ett par tre av månadens nyutkomna viner - ville de erbjuda mig något nytt och alldeles extra? Eller, ljuva tanke, ville de ha mig i någon testpanel av något slag!!

En lång stund satt jag och funderade och så bestämde jag mig - jag ringer upp! Jag brukar aldrig göra det men nu var det lite för spännande för att låta bli.

Jag slog numret, tre fyra signaler gick fram och en mansstämma svarade "Torbjörn". "Jo, hej!", sa jag," jag såg att du ringt mig för en liten stund sedan och nu undrar jag vad du ville?" Han skrattade och sa "Aha, det var till dig jag ringde - jag slog fel nummer - jag slog en siffra för mycket, tror jag. Blev du nyfiken?"

Jag erkände att visst blev jag det - fast jag berättade inte att jag kollat vart numret gick innan jag ringde!

Affe och Tummen

2007-05-03T12:36:00.000-07:00

Under valborgsmässohelgen var jag och hälsade på Affe. Ja, naturligtvis även hans föräldrar fast de har kommit betydligt i skymundan nu sedan Affe har kommit till världen.

Det är bara tre veckor sedan jag träffade honom senast och under dessa veckor har han vuxit och utvecklats mycket. Han är en mycket lugn, nöjd och kompakt gosse. Han är snar till leende och när han levererar dem så blir han alldeles bedårande. Han var inte speciellt blyg inför sin farmor och jag fick många leenden men jag märkte allt att att leendena kom omedelbart och blev väldigt stora när mamma eller pappa dök upp.

Affes favoritleksak just nu är Tummen, en liten mjukisleksak, som han fått av gammelmoster och gammelmorbror. Jag kände inte till Tummen tidigare men han dök tydligen upp i bokform 1980 och är en liten trevlig varelse. Affes mamma hade en Tummenbok kvar sedan hon var liten och den kom fram och jag fick bläddra i den.

På söndagsmorgonen hade Affe och jag en härlig stund tillsammans när mamma och pappa somnat om och då passade vi på att leka och sjunga. Roligast var när farmors pekfinger måste borsta bort "grus" som fastnat på det! Och hon borstade bort gruset på Affes mage eller på sin arm - det tyckte Affe var mycket roligt! Så kom Tummenboken fram. Jag läste den högt för Affe och han låg och tittade mycket intresserat på bilderna. När lilla Tummen skulle bjuda en larv på mat blev Affe jätteglad. Antingen var bilderna roliga eller så tog farmor i lite extra när larven inte ville äta köttbullar o kyckling. Boken var faktiskt så rolig för oss båda att vi läste den två gånger.

Kanske ska farmor köpa med en bok och ta med till Affe nästa gång vi träffas ...

Mamma Mu

2007-04-29T09:32:00.000-07:00

Vem känner inte till Mamma Mu? En synnerligen trevlig och ovanlig ko som både kan vifta med hornen och svara i telefonen.

I går var Mamma Mu och Kråkan och hälsade på hos Norrköpings symfoniorkester. Storebror, Loppan och jag var där. Många barn hade kommit till De Geer i sällskap med mor- eller farföräldrar och vi bjöds alla på underhållning av hög klass.

När symfoniorkesterns medlemmar kom in på scenen blev Loppans ögon stora som klot. Hon visste att vi skulle titta på Mamma Mu och Kråkan och få lyssna på musik, men alla dessa människor som med sina instrument strömmade in, gjorde henne häpen. När de kommit igång med spelandet, bl a verk av Rossini och Tjajkowskij, vände hon sig mot mig och ansiktet riktigt strålade av glädje. Mamma Mu och Kråkan gick runt i orkestern och fick bekanta sig med de olika instrumenten och musikerna gav prov på hur de lät. Barnen kommenterade dem högljutt och när Mamma Mus sånger spelades så sjöng barnen med och gjorde rörelser till.

Storebror tyckte också att det var bra och kommenterade efteråt med kraft "Musiken var i alla fall bäst!"

IFK

2007-04-29T08:48:00.000-07:00

Inte har det skrivits mycket på den här sidan om fotboll inte! Man kan ju undra hur det egentligen är - har intresset svalnat och är IFK Norrköping bortglömt? Nej då! Någon match har jag följt på Norrköpings Tidningars hemsida och matchen i torsdags mot Enköping var sjuåriga barnbarnet och jag och tittade på. Vi hade laddat upp med årets första glass på Halvars kiosk, pratat fotboll och ätit en god middag innan vi begav oss till Parken. Drygt femtusen fotbollsintresserade hade samlats denna ljuvliga varma vårkväll.

Och vad fick vi se? Jo, de första femton minuterna av IFK-spelarna ganska pigga och det kändes riktigt bra. Men ack, resten av halvleken var bottenlöst tråkig, spelarna tycktes inte ha någon strategi alls utan passade helt planlöst till varandra när de väl fick bollen. Jag måste säga att jag kände mig ytterst besviken och orolig. Skulle det - i bästa fall - bli Superetten - ett år till?

I sista minuten av första halvlek lyckades i alla fall Gunnlaugsson få in ett mål och stämningen steg betydligt på läktarna. Andra halvlek inledde Enköping på ett oroväckande aggressivt sätt men trots stor vilja från laget blev det inget mål. I stället böfrjade IFK vakna till och få igång spelet och vi fick till och med se glimtar av riktigt fin och rolig fotboll. Det hela slutade med 3-0 och idag ligger vi på delad andra plats tillsammans med Örgryte och med Sirius i topp.

Trots vinsten så lämnade matchen ingen direkt glädje efter sig. Då var det bra mycket roligare att i söndags vara på Borgsmoskolan och titta på duktiga fotbollsspelare födda 2000. Där var det vilja och fläkt och full fart framåt, inte alltid med mål som resultat, men spelglädjen var det definitivt inget fel på. Och maken till entusiastisk publik har då jag aldrig skådat!

Så hav förtröstan IFK - fortsätter alla dessa barn från Eneby, Lindö, IFK och Skärblacka på detta sätt så är det inget snack om att vi tryggt ligger i Allsvenskan om femton-tjugo år. Då väntar ett nytt 1940-tal för IFK ....

Ramunderberget

2007-04-29T01:35:00.000-07:00

Under drygt 40 år har jag tämligen regelbundet passerat Söderköping och sett Ramunderberget i stadens bakgrund. Mest fascinerad har jag nog varit av namnet Ramunderberget - det är som taget ur en saga.

För ett par veckor sedan beslutade jag mig för att göra en utflykt till Söderköping. Besöket inleddes med en konst- och konsthantverksutställning. Därefter kände jag mig mogen för att bestiga berget. Nu visade det sig, till min lättnad, att där fanns trappor och då var ju saken tämligen enkel. Jag började "klättringen" och stannade endast en gång på vägen för att ta ett par bilder.

Snart var jag högst uppe på berget och där fanns ett litet "lusthus", där jag satte mig ner och njöt av utsikten. Lite förargad var jag över att jag inte tagit med vatten eftersom dagen var varm!

Efter en stund kom två par i yngre medelåldern upp till "lusthuset". De hälsade med nickningar och leenden och började prata intensivt med varandra. Jag kände inte igen deras språk men gissade att de kanske kom från Iran eller Irak. Plötsligt lystrade jag - den ena kvinnan översatte samtalet på knackig tyska till en av männen. Han svarade henne på perfekt tyska och jag förstod då att han var tysk. Jag kunde inte hålla tyst utan frågade honom vad han tyckte om utsikten. Det visade sig att de tre andra kom från Syrien och nu var tysken med sin fru på besök i Sverige hos sina vänner. Den tyske mannen blev mycket glad att få prata på sitt språk eftersom han konstaterat efter en vecka i Sverige, att alla svenskar kunde bra engelska och en och annan kunde franska, men hittills hade han inte mött en enda som kunde tyska!

Det hela slutade med ett mycket trevligt och glatt samtal på tre olika språk i solen och jag blev bjuden på varmt te och ostbågar.

Det hade jag inte väntat mig av mitt första besök på Ramunderberget.

Jussi Björling, eller?

2007-04-25T08:14:00.000-07:00

Vi har varit på minisång idag, Loppan och jag.

Ibland är "danslekarna" väldigt intensiva (och långvariga!!) och under dagens ballongsång låg mormor flera gånger platt som en pannkaka på magen för att sedan "blåsa upp sig" och bli en stor pampig röd ballong som stod på tå. Nog hade det varit skönt att få ligga kvar på golvet och inte behöva ge sig upp och göra "karusellen" avslutning!!

Efter sången var det dags att gå hem till mormor för att äta lunch. Nej, inga köttbullar för Loppan idag inte, det skulle vara nygrillade kycklinglår från saluhallen! Vilket det naturligtvis blev!

Sedan skulle vi sjunga och läsa sagor. Det var ingen hejd på sjungandet under eftermiddagen och snart var mormors röst nästan helt borta så hon föreslog att vi skulle lyssna på en skiva med Pippisånger. Jo, det var Loppan med på och ibland så sjöng vi med i låtarna också.

När skivan var färdigspelad föreslog mormor att vi skulle sätta på en skiva med Pettson och Findus - med en berättelse om en mycket spännande rävjakt.

Loppan funderade en stund och så frågade hon: Vem är det som sjunger? Jussi Björling, eller?

Hon vet minsann vad mormor brukar lyssna på ...

Storebrors funderingar

2007-04-23T13:08:00.000-07:00

Loppans storebror satt i kväll och funderade över vad han ska bli när han blir stor. Slutligen sa han till mamma:

- Jag ska bli byggnadsarbetare när jag blir stor. Och fotbollsproffs! Vad ska du bli när du blir stor mamma?

- Tja, kanske arkitekt, svarade mamma.

- Ja och jag vet!! Du kan bli fotbollspublik!!!

Krokodilen

2007-04-23T13:04:00.000-07:00

Lilla Loppan bad idag på eftermiddagen sin mamma att rita en krokodil. Mamma tog fram papper och ritade en, vad hon tyckte, riktigt fin krokodil.

Loppan tittade på krokodilen och började gråta.

Mamma blev alldeles paff och undrade varför Loppan blev ledsen - vad var det som var fel?

Loppan tittade på krokodilen och svarade snyftande: Den skulle ju vara levande, inte död!

Det blommande körsbärsträdet

2007-04-22T09:43:00.000-07:00

Visst är våren här även om en och annan dag är otrevligt kall.

För ett par veckor sedan såg jag en härlig vårhändelse. På en närbelägen gata finns ett stort japanskt körsbärsträd vars grenar delvis når ända fram till trottoaren. Nu hade trädet slagit ut i full blom och de rosa blommorna täckte hela grenverket - en mycket praktfull syn.

På trottoaren såg jag en ung mamma som närmade sig trädet med en barnvagn. Hon tittade på trädet och när hon kom fram till det böjde hon sig raskt ner över barnvagnen och tog upp det lilla barnet och lyfte det på raka armar mot trädet så att den lilla riktigt skulle få se den praktfulla blomningen och kanske känna doften av blommorna.

Vi var många som log när det lilla, kanske halvårsgamla, barnet fick se sitt livs första blommande körsbärsträd!

Orolig natt

2007-04-22T08:37:00.000-07:00

I natt vaknade jag flera gånger!

Vid ett av dessa tillfällen hörde jag hur hissen startade, åkte en kort stund, stannade och startade igen. Så höll den på länge. Jag konstaterade att klockan var fyra och tänkte "nu kommer tidningen" och tyckte det var konstigt att tidningsbudet åkte en trappa i sänder upp och lämnade sina tidningar! Och såå många trappor är det ju inte så jag undrade vad som pågick!

Efter en halvtimme låg jag fortfarande vaken och tänkte då "nu hämtar jag tidningen och läser en stund" så somnar jag säkert om. Jag gick ut i hallen men såg ingen tidning. Kanske hade tidningsbudet bara satt den i brevinkastet på utsidan - den är ju tjock på söndagarna och ganska svår att pressa ner. Alltså öppnade jag dörren för att ta in tidningen men där finns ingen tidning. I stället såg jag på översta trappsteget utanför min dörr en ung man så djupt försjunken i sömn att han inte märkte att belysningen tändes och att han blev beskådad av en mycket förvånad dam. Jag stängde dörren försiktigt och låste den ordentligt.

Lite måste jag le när jag tänkte på hur mannen åkt upp och ner med hissen så många gånger utan att hitta hem. I stället gav han upp på översta våningen och satte sig på ett trappsteg och somnade. Kanske i förhoppningen att han kunde läsa "våningssiffrorna" på hissknapparna lite lättare när han vaknade!

När jag vaknade vid åttatiden hade tidningen kommit och den unge mannen var borta!

Lätt pinsamt

2007-03-01T09:20:00.000-08:00

Oj, vad tiden går. Lat-måndag, bridge-tisdag, Loppan-onsdag och ont-i-armen-torsdag. Snart är veckan slut.
Men det här med ont i armen, den högra, har oroat under några dagar. Det har värkt från armbågen och ner mot handleden och i onsdags sa jag till och med till Loppan under minisången att jag inte orkade lyfta henne så mycket när vi gjorde "gymnastikpassen".
Men i går kväll föll polletten ner. Jag har faktiskt varje dag spelat bridge ett par timmar på datorn och min värk i armen var inget annat än bridge-arm - en liten variant på tennisarmbåge!!! Pinsamt!
Så nu ska jag vila armen några dagar och sedan Loppan - så lyfter jag dig högt upp i luften igen!

Oväntat besök

2007-02-27T07:59:00.000-08:00

Sent på lördagseftermiddagen ringde telefonen. Den uppringande var en före detta arbetskamrat som tillsammans med sin fru och en god vän nu satt på en restaurang i Norrköping. De hade just ätit asiatiskt och undrade om jag hade "pannan på" och om de kunde titta in. Visst, en liten stund passade bra, innan sonen och jag skulle iväg på champagneprovningen. Oh, vad roligt det var att de kom och hälsade på! Vi hade inte träffats på drygt två år så återseendet var kärt. De var på väg till Skänninge tillsammans med sin vän som var organist och som skulle ge en konsert vid invigningen av en ny orgel i kyrkan där på söndagen. Det blev en intensiv och glad pratstund. Glad blev jag också när jag på söndagskvällen lyssnade på den CD-skiva jag fick vid besöket där den gode vännen mycket skickligt framförde "orgelbearbetningar" på orgeln i Hedvig Eleonoras kyrka i Stockholm.

Champagneprovning igen!

2007-02-26T00:22:00.000-08:00

Såå ofta brukar vi vanligtvis inte ha champagneprovning men i helgen var det dags igen! Vi blev så inspirerade vid förra provningen att vi beslöt att inte vänta så länge till nästa gång.

Sonen hade kommit från Stockholm och på lördagskvällen var det dags att efter middagen titta på uttagningen till melodifestivalen, att heja på Uggla och konstatera att unge Andreas Johnson säkert skulle gå vidare! Efter det barnen lagt sig började provningen.

Vi hade sedvanligt tre flaskor att prova. Jag hade varit ute på nätet och letat efter fina recensioner från en vinklubb och hittat en billig champagne, Tarlant Brut Zero, som höjts till skyarna. Jag hade aldrig hört talas om den men den fanns i beställningssortimentet på systembolaget. Dottern hade "bara tagit" en flaska ur hyllan på systemet som hon inte sett tidigare och det blev Leclerc Briant. Sonen hade köpt en lyxig champagne Nicolas Feuillatte Cuvee Palmes d´Or Brut 1996.

Vid redovisningen efter provningen kunde vi konstatera att den lyxiga champagnen serverats i "Glas 1" och att alla tyckte den var frisk och god men att den trots det hamnade på sista plats hos samtliga. "Glas 2" som innehöll "Tarlanten" tyckte två av oss kom på första plats medan "Glas 3" med "Leclercen", som av samtliga bedömdes som den äldsta och mest smakrika, hamnade på första plats av de två andra. Sällan har väl setts så snopna ansikten och jag tror till och med att tystnaden varade väldigt länge när vi fick reda på att "Feuillatten" var den som alla "spolat".

Efter redovisningen kom ostar fram och det blev ytterligare en upplevelse! Dottern hade köpt en "champagneost" i en ostaffär i Linköping, som i storleken var som en liten tillplattad grapefrukt. Beroende på mognadsgrad hos osten fanns en liten grop på ovansidan av den (större vid mer mogen ost) och i den hälldes lite champagne. Smakkombinationen av denna ost och champagne, framför allt "Leclercen", var något av det största jag någonsin upplevt!

Än en gång konstaterade vi att det varit en mycket lyckad provning som under nästan tre timmar!

Pärlplattetillverkning

2007-02-25T23:58:00.000-08:00

Onsdagen och torsdagen gick i pysslandets tecken. Barnbarnen var sportlovslediga och skulle vara ett par dagar hos mormor. Och då skulle vi pyssla, det var vi överens om. Så för första gången i sitt liv gjorde mormor en pärlplatta (en anka!) och barnen gjorde fina fjärilar. Dessutom tillverkade vi massor med kylskåpsmagneter och olika små lerfigurer som vi sedan brände i ugnen. Det roligaste av allt var att en del var självlysande så Loppan sprang allt som oftast in i klädkammaren och stängde dörren om sig och njöt av titta på de spännande figurerna i mörkret därinne.
Naturligtvis måste vi frossa lite extra så Lindahls konditori fick besök och tänk att just där kan man få de största och godaste lyxsemlorna i stan. Så NU vet vi det.
Vi hann också med att läsa massor med sagor och att spela spel på datorn. Där inte mormor lyckades vinna över Gossen i Maus-skidåkning eller vinna över Loppan i memory! Men en baddare att fånga nedfallande kex i en Maus-stövel det var hon!
Si, det var ett par mycket roliga och intensiva dagar vi hade tillsammans!

Bridgeförmiddag

2007-02-20T12:40:00.000-08:00

Strax efter halv nio i morse begav mig till tisdagsbridgen.

Flera var sjuka så därför frågade Sigrid, som brukar spela med Eva, om inte hon och jag kunde spela tillsammans. Med glädje svarade jag "ja" för Sigrid är en mycket duktig bridgespelare. Hon är 90+, alltid glad och trevlig och snabb i repliken och trots sin respektabla ålder är hon helt klar i huvudet och har ett kortminne som kan göra de flesta avundsjuka. Hon är också en mycket stilig kvinna som alltid klär sig elegant och i färgkombinationer som är perfekt genomtänkta.

Det skulle säkert bli en trevlig bridgeförmiddag.

Nu visade det sig att korten satt besynnerligt. Det var långa färger, korten satt snett och vid ett tillfälle fick en spelare endast hjärter och spader i en giv. Det var nästan svårt att låta bli att kommentera givarna.

Sigrid går fram på ett försiktigt och korrekt sätt i budgivningen och blev lite förvånad när jag på hennes "en hjärter" svarade "fyra hjärter" och alltså ville till utgång omedelbart och det med Sigrid som spelförare! Hon tänkte noggrant igenom hur hon skulle spela partiet och naturligtvis spelade hon hem det.

Efter några givar hamnade vi i en annan situation. På Sigrids "en hjärter" svarade jag "en spader" som hon avböjde med "en sang". Till hennes förskräckelse svarade jag "fyra sang". Ånyo blev hon spelförare och spelade hem partiet trots att jag inte hade en enda hjärter och hon inte en enda spader.

Vid ett tillfälle gick vi upp i fem hjärter och jag lyckades spela en storslam. Synd bara att vi inte bjudit ut högre.

När vi spelat färdigt och skulle gå hem kom Sigrid fram till mig och sa: "Det kändes ovant för mig att du bjöd så högt men det gick ju bra. Jag såg i alla fall att du tänkte ordentligt innan du la budet!"

Och då kände jag mig lite stolt!

Så kan en måndag också vara

2007-02-19T09:29:00.000-08:00

På den tiden jag arbetade var inte måndagen speciellt rolig. Man var tvungen att gå och lägga sig tidigt på söndagskvällen för att orka upp och, åtminstone vintertid, så var det mörkt och eländigt ute. Och en lång arbetsvecka väntade... Nej, nej den tiden saknar jag inte alls.

Dagens måndag är helt annorlunda. Som t ex idag - jag sov till klockan nästan var nio - men sedan blev det bråttom. Den vanliga tidningsläsningen på dryga timmen var inte att tänka på utan det var bara att göra sig i ordning inför dagen. Varför denna brådska för en pensionär? Jo, bridge stod det på programmet.

Vid tiotiden dök bridgekamrat Barbro upp pigg och nyter efter en halvtimmes pomenad genom staden och snart satt vi bänkade framför datorn vid ett bridgeprogram. Eftersom Barbro är den kunniga av oss så var det mest jag som spelade och som sedan fick frågor om varför jag gjorde si eller så och som också fick lite tips hur jag borde ha spelat. Vi analyserade spelen tillsammans och blev glada när vi vann över datorn och något mer molokna när datorn spelade skickligare än vi.

Förmiddagen gick fort och efter lunch och välbehövligt kaffe kom "riktiga" kortleken fram. Vid köksbordet spelade vi ett antal partier som vi efteråt gick igenom noggrant och analyserade. Vi kontrollerade budgivningen och vissa partier spelade vi om för att se hur det gått om vi spelat två hjärter i stället för två sang... Det var mycket lärorikt och intressant.

Och rätt som det var så var klockan fem och vi konstaterade att vi spelat kort en hel arbetsdag!

Förlorat vad!

2007-02-19T08:55:00.000-08:00

Under helgen slog jag vad med barnbarnet och svärsonen.

Så här var det. På lördagen bestämde de sig för att bygga ett Eiffeltorn av lego. Det lät ju spännande. "Hur högt tror du att vi kan bygga det?" undrade svärsonen och jag funderade en stund. Det fanns ju inte obegränsade mängder med legobitar och dessutom så tänkte jag att ett torn som står på fyra ben inte kan byggas såå högt.

Jag bestämde mig för att det inte kunde bli högre än skrivbordet i vardagsrummet. Och för att riktigt visa hur säker jag var på det tillade jag: "Och om ni bygger det högre än så så ska jag gå till Chokladkompaniet och köpa moussebakelser och handgjorda praliner till eftermiddagsfikat." Sedan lämnade jag Eiffeltornsbyggarna i fred och gick hem till mig.

En och halv timme senare plingar det till i min e-postlåda och där väntar ett meddelande från byggarna. Rubriken var alarmerande: "Du kan börja gå till Chokladkompaniet nu!". Med meddelandet var bifogat en bild på ett mycket vackert och välbyggt Eiffeltorn som nådde nästan en decimeter över skrivbordskanten.

Med inte alltför tunga steg gick jag till Chokladkompaniet och valde ut de läckraste bakelserna och vandrade hem och väntade på att vad-vinnarna skulle dyka upp.

Vinsten delade vi naturligtvis på!