Härliga onsdagar

Visst är onsdag en härlig dag! Åtminstone om man har Loppan, det treåriga barnbarnet, hos sig varje onsdag!

Antingen kommer hon vid åttatiden och lämnas av mamma eller pappa hos mig eller så träffas vi lite senare vid mammas arbetsplats. I går kom Loppan med bil med pappa. Det är en fröjd att skåda den lilla hoppande glada ungen i röd overall och med häftig mössa som ofta sitter lätt på sniskan. Det blir kramar och pussar och fort, fort åker vi upp till mormors lägenhet! Så dags på dagen har inte mormor druckit morgonkaffet än så då blir det kaffe för mormor och juice (Brämhults färskpressade tropiska ska det vara!) för Loppan! Och mormors hembakade rågbullar!

När vi frukosterat i lugn och ro klär vi på oss och går till minisången. På minisången samlas ungefär 12-15 barn med föräldrar och vi sjunger, gör rörelser och skuttar runt i en timme innan det är dags för välbehövlig paus och mellanmål och därefter sjunger vi ytterligare en halvtimme. Barnen är mellan ett och tre år gamla och är naturligtvis härliga att skåda och lyssna till. Ibland uppstår lätt oro när något barn inte vill sitta still utan beger sig på upptäktsfärd. Påfallande ofta är det ett kramsuget barn som söker upp en jämnstor kompis att krama och eventuellt pussa. Barnen går ibland och sätter sig i knät på en annan förälder, ibland till och med utan att upptäcka bytet. Hos vissa barn väcker jag uppmärksamhet eftersom jag ofta skjuter upp mina glasögon i håret och det ser roligt ut, tycker de! En tvååring en lååång stund och tittade stint i går på mig och mitt underliga utseende.

I går under fikapausen hade jag ett mycket intressant samtal med en pappa. Han var välrakad på huvudet och tatuerad och berättade mycket fängslande hur han upplevde sin papparoll. Bland annat om hur svårt det kan vara på en arbetsplats att acceptera att papporna är hemma och tar hand om sina barn. Det var inte arbetsgivaren som stod för motståndet utan arbetskamraterna.

Det var så härligt att höra honom prata om hur han vill ge sonen en bra start här i livet och hur han vill ha den vardagliga kontakten med sonen nu när mamman börjat arbeta. Med glädje berättade han också om sagostunderna med sonen - eftersom han ville sonen skulle få uppleva böckernas värld - något som han själv tydligen ej fått. Jag kände mig förunderligt glad över hans entusiasm och vilja att ge allt för att sonen och jag önskar och tror han kommer att bli en mycket bra pappa och förebild för sin son.