IFK

Inte har det skrivits mycket på den här sidan om fotboll inte! Man kan ju undra hur det egentligen är - har intresset svalnat och är IFK Norrköping bortglömt? Nej då! Någon match har jag följt på Norrköpings Tidningars hemsida och matchen i torsdags mot Enköping var sjuåriga barnbarnet och jag och tittade på. Vi hade laddat upp med årets första glass på Halvars kiosk, pratat fotboll och ätit en god middag innan vi begav oss till Parken. Drygt femtusen fotbollsintresserade hade samlats denna ljuvliga varma vårkväll.

Och vad fick vi se? Jo, de första femton minuterna av IFK-spelarna ganska pigga och det kändes riktigt bra. Men ack, resten av halvleken var bottenlöst tråkig, spelarna tycktes inte ha någon strategi alls utan passade helt planlöst till varandra när de väl fick bollen. Jag måste säga att jag kände mig ytterst besviken och orolig. Skulle det - i bästa fall - bli Superetten - ett år till?

I sista minuten av första halvlek lyckades i alla fall Gunnlaugsson få in ett mål och stämningen steg betydligt på läktarna. Andra halvlek inledde Enköping på ett oroväckande aggressivt sätt men trots stor vilja från laget blev det inget mål. I stället böfrjade IFK vakna till och få igång spelet och vi fick till och med se glimtar av riktigt fin och rolig fotboll. Det hela slutade med 3-0 och idag ligger vi på delad andra plats tillsammans med Örgryte och med Sirius i topp.

Trots vinsten så lämnade matchen ingen direkt glädje efter sig. Då var det bra mycket roligare att i söndags vara på Borgsmoskolan och titta på duktiga fotbollsspelare födda 2000. Där var det vilja och fläkt och full fart framåt, inte alltid med mål som resultat, men spelglädjen var det definitivt inget fel på. Och maken till entusiastisk publik har då jag aldrig skådat!

Så hav förtröstan IFK - fortsätter alla dessa barn från Eneby, Lindö, IFK och Skärblacka på detta sätt så är det inget snack om att vi tryggt ligger i Allsvenskan om femton-tjugo år. Då väntar ett nytt 1940-tal för IFK ....